Anti-drönarförmåga
Försvarsmakten har på kort tid byggt upp förmåga att upptäcka och oskadliggöra drönare. I dag finns utrustning och personal med kompetens att vidta sådana åtgärder.

Foto: Försvarsmakten
Försvarsmakten har sedan flera år arbetat koncentrerat för att möta hotet från obemannade flygfarkoster. Rapporter om drönare över skyddsobjekt och militära anläggningar har blivit vanligare under senare år. På kort tid har Försvarsmaktens förmåga att hantera hotet från drönare förbättrats rejält.
Snabb ökning av förmågan
Efter en ovanligt snabb process började materiel levereras till förband inom flygvapnet och marinen redan 2022. Sedan dess har denna förts in på bredare front, bland annat till hemvärnet.
Försvarsmakten har medvetet valt att köpa färdiga system som snabbt kan tas i bruk. Parallellt har andra lösningar tagits fram. Idag finns en rad system för att slå ut drönare. De lättaste kan bäras av enskilda soldater, andra monteras på fordon, fartyg, eller i fasta installationer på militära baser.
Det här är förmågor som också kan ställas till polisens förfogande vid behov.
Försvar mot kvalificerade hot
Under senare tid har Försvarsmaktens förmåga breddats för att kunna hantera mer kvalificerade hot som kan förekomma i krig. Hit räknas patrullrobotar, eller så kallade kamikazedrönare. Här gäller andra regler, och mer traditionella luftvärnsliknande system kan användas. Samtidigt utvecklas nya tekniker internationellt, exempelvis laservapen.
Ett svenskt exempel på system som kan hantera kvalificerade hot är C-UAS (counter-unmanned areial systems)-systemet LOKE, som kombinerar radar, signalspaning och elektrooptiska sensorer med stör- och bekämpningsförmåga. Systemet togs från idé till demonstrator på bara tre månader och visar hur Försvarsmakten försöker möta en snabb och föränderlig hotbild med innovativa och flexibla lösningar.
I stället för att enbart tala om drönare använder Försvarsmakten begreppet Counter-UAS, vilket betonar att hotet består av ett helt system: farkost, styrning, signalöverföring och operatör. Genom att störa kommunikationen kan man hindra intrång över skyddsobjekt och samtidigt lokalisera operatören. Detta är särskilt viktigt i fredstid, då det juridiska utrymmet är begränsat och verkanseld i regel inte är ett alternativ.