När Jämtlands fältjägare återvände till Östersund

På mindre än ett år gick en tom verkstad från att vara ett minne av en nedlagd flottilj till att rymma ett fungerande utbildningsförband. Med begränsade resurser, stort ansvar och en stark förankring i historien återetablerades Jämtlands fältjägare i Östersund.

Uppdraget föreföll omöjligt. På andra sidan vintern skulle 70 unga män och kvinnor börja utbildas till skyttesoldater. Just nu fanns här ingenting annat än den forna flygflottiljen F 4:s gigantiska verkstad med lite kringutrymmen.

Men beslutet var fattat och ordern given. 

En efterlängtad uppgift

Martin Öhagen hade ändå sett fram emot uppgiften. Hans militära karriär hade startat här för 23 år sedan på det som då hette Jämtlands fältjägarregemente, I 5. Nu skulle han, 17 år efter att grindarna slagits igen ”för gott” (som man trodde), få väcka det till liv igen – om än som en del av I 21 med regementsledningen i Sollefteå.

– Fast jag hade inte lämnat det militära här i Östersund helt, eftersom jag länge varit anställd i Fältjägargruppen (i Hemvärnet), säger Martin Öhagen.

Bataljonschefen först på plats

En av de första personerna han rekryterade vintern 2021–22 var Håkan Kjellsson, till befattningen som bataljonschef. Även han var väl bekant med såväl omgivningarna som målbilden för uppdraget, eftersom han precis som Martin hade arbetat på I 5 före nedläggningen 2005.

Förvisso inte just i lokalerna han nu höll på att göra sig hemmastadd i, men Östersund och Jämtlands fältjägare.

Försvarsmakten har präglat Östersund

Snön yr utanför Fältjägarkårens hangarliknande byggnad i närheten av Frösö Park, intill den civila flygplatsen. Luften är tjock av dimma, sikten minimal. Det är Storsjöns fel, avslöjar Håkan. Eller fel och fel, det är en konsekvens av att sjön ännu inte frusit. När den gör det torkar luften, klarnar och låter fjällvärlden visa sig på andra sidan sjön.

Håkan hade inte tvekat om att lämna Livgardet och flytta hem till Östersund när möjligheten gavs. Aldrig tvekat om att hjälpa till att väcka liv i Jämtlands fältjägare.

– De har ju funnits här sedan 1646 och präglat Östersund, under många år tillsammans med annan militär verksamhet. 2005 stängdes förstås verksamheten, men andan har nog funnits kvar hos många av oss som var med tidigare, berättar Håkan Kjellsson.  

De hade inte ens stolar

Även kvartermästare Krister Lingblom har en historia på I 5. Men trion talar i dag hellre om hur de gjorde det ”omöjliga” uppdraget möjligt.

– I början hade vi inte ens stolar. Vi hade fått datorer, men ingenstans att sitta och jobba. Så var det i början, och även om vi fick bra stöd från I 19 kunde de inte göra allt för oss. Vi fick se till att lösa det mesta själva, berättar Krister Lingblom.

De första värnpliktiga ryckte in

De 70 första värnpliktiga skyttesoldaterna ryckte in sommaren 2022, bara nio månader efter att operation återetablering inletts och drygt sex månader efter den formella invigningen av det nya regementet, Västernorrlands regemente med Jämtlands fältjägarkår, I 21.

Soldaterna fick sin utbildning, trots ibland undermålig utrustning och bristfälliga lokaler. Det var inte optimalt, konstaterar Martin Öhagen. Men det fungerade. Och det var nog ett effektivt sätt att snabbt få igång utbildningen. 

Varje brist blottades

När värnpliktiga vaknar varje morgon och behöver mat, utrustning och någon som leder dagens lektions- eller utbildningspass blottas varje brist med knivskärpa och gör dem omöjliga att bortse från.

– Visst inser jag att den första kullen vi utbildade inte fick precis allt som vi hade önskat oss. Men de fick vad de behövde, och flera av dem har kommit tillbaka och jobbar hos oss nu, säger Martin Öhagen.

”man gör det bara”

Hur lyckades de driva upp en så skapligt omfattande verksamhet på kort tid och med fläckvis skrala medel? Man gör det bara, säger Håkan Kjellsson. Man hittar lösningar, man får acceptera att utbilda med alternativ materiel – när ordinarie inte går att få tag på.

Och inte minst, säger han, måste man bygga en bra förbandsanda.

Med anor från 1646

Då blir organisationen och alla som jobbar i den motståndskraftig och kan hantera motgångar och en stundtals obekväm vardag bättre.

En icke obetydlig del av förbandsandan på Jämtlands fältjägarkår springer rimligen ur dess historia och den anda som vuxit fram och stärkts alltsedan starten 1646. Det finns en stolthet över den militära verksamheten i Östersund, inte minst hos dem som arbetade här före nedläggningen för 20 år sedan. 

– I försvarsbeslutet om återetableringen står uttryckligen att vi ska vårda I 5:s traditioner. Och det tror jag är en bärande del i att bygga ett starkt, motståndskraftigt krigsförband, säger säger Håkan Kjellsson.

Reportaget är hämtat ur Försvarets Forum nummer 1 - 2026.