Försvarsmaktens tekniska skola

Signe Kvarnstrand från Björköby i Småland gör värnplikten som logistikgruppchef på FMTS. Hon är också Sveriges bästa unga ryttare i fälttävlan. Under en permission från värnpliktsutbildningen i september visade Signe att hon också är bäst i Norden.

– Det är jättekul att göra värnplikten! Det är något jag alltid velat göra, berättar Signe.

Och det som Signe vill göra har en tendens att bli verklighet. Innan värnplikten avslutade hon fyra-årigt tekniskt gymnasium och samtidigt har ridsporten alltid funnits där.

Likheter och nytta

– Jag har lagt och lägger fortsatt oerhört mycket arbete på att nå mina mål och drömmar. Det är svårt att förklara, men jag har märkt att ju hårdare jag kämpar ju mer tur får jag, förklarar Signe med ett leende.
Kämpaglöden gör henne nytta även under värnpliktsutbildningen.
– Precis som i ridsporten blir det mycket ”gör om – gör rätt”. Det gäller att vara noggrann. Sen är det väl så att hästtjejer är ganska orädda och vana att hantera när saker inte går som planerat. Vi gruppchefer hade till exempel ett prestationsdygn där vi blev utsatta för alla möjliga saker som vi inte hade räknat med. Som hästtjej och ”lantis” biter man ihop och bara gör, oavsett vad som händer, säger Signe.

Signe har också slagit kompanirekord i beep-testet.
– Ridsport är fysiskt krävande. Mycket mer krävande än vad de flesta tror, menar Signe.

Fälttävlan och framgångar

Fälttävlan innehåller tre grenar; dressyr, banhoppning och terrängritt.
– Det passar mig bra. Man får en del av allt, det fina samspelet i dressyren, nerven och precisionen i hoppningen och snabbheten och kraften i terrängritten, förklarar Signe och fortsätter:

– Häst och ryttare måste helt och fullt lita på varandra för att tillsammans våga attackera alla stora hinder på banorna.

Hästen i Signes fall heter Allan V. De har varit kompanjoner i snart fyra år. Allan V är ingen ridskolehäst. Han är en mästare med en stark personlighet, ett hett temperament och ett stort ego.
– Precis innan SM i somras slängde han av mig två gånger. Jag funderade faktiskt på om det var bäst att stå över tävlingen, men ställde upp i alla fall. Allan älskar att visa upp sig, så väl där var han sitt bästa jag igen och vi vann tävlingen, säger Signe.

I september genomfördes den sista tävlingen för säsongen för Signe och Allan V, nordiska mästerskapet, som i år hölls i skånska Össjö, på andra sidan Hallandsåsen. 44 ekipage ställde upp och även här visade Signe och Allan att de är bäst när det gäller och tog hem guldet.
– Jag brukar träna minst sex gånger i veckan. Men nu när jag gör värnplikten är det såklart annorlunda. Det fungerar ändå bra. Jag får hjälp av mamma att sköta hästen och det är jag oerhört tacksam för, berättar Signe.

Nästa år fyller Signe 21 år vilket innebär det sista året som ”Young rider”. Det stora målet då är Europamästerskapet som ska hållas i Segersjö utanför Örebro i slutet av augusti.
– Det ser jag fram emot! Hemmaplansfördel och en publik som hejar på. Sådant taggas både jag och Allan av, säger Signe.

Grattis till guldet i NM och lycka till på EM, Signe K och Allan V!

Historiska tillbaka blickar, marsch i Karl XI:s fotspår, soldaterinran i S:t Nikolai kyrka och baskerceremoni på Halmstads slott. Igår genomfördes bataljonens traditionsdag, en dag som börjar bli en tradition i sig.

Dagen började i ett regntungt Eldsberga där det berättades om upptakten till Slaget vid Fyllebro. Eric Brennelid berättade och visade sedan hur trumman användes som ledningssystem vid tiden för Skånska kriget. Eric är tillvardags taktiklärare vid MHS H, men är också passionerad militärmusiker med trumman som instrument.

Plutonsvis marsch till minnesstenen efter slaget följe sedan, med stopp längs vägen, bland annat vid Lützow-stenen där det berättades om vad vi faktiskt vet om stenens ursprung och innehåll, och vad sägnen om stenen säger.

Vid minnesstenen syddes historien om slaget ihop och Skånes Caroliner visade upp sig, sina kläder, musköter och värjor. Försvarsungdom lät deltagarna testa deras digitala system för skytteträning.

I S:t Nikolai kyrka befordrades PB-eleverna till korpraler varefter soldaterinran genomfördes med C FMTS som förrättare. Hemvärnets musikkår i Halland fanns på plats och spelade, C FMTS, garnisonspastor Jonas Hagård och bataljonchef Leif Saurow höll tal.

Utanför kyrkan väntade Skånes Caroliner och Riksänkedrottningens livregemente till häst. De tog täten längs vägen till Halmstads slott där landshövding Anders Tornberg tog emot. En ganska kort sträcka, men den fick många Halmstadsbor att höja ögonbrynen och många mobilfilmer spelades in.

På slottsgården höll Skånes Caroliner och Riksänkedrottningens livregemente en kortare förevisning innan baskerceremonin genomfördes. Vapnös kompanichef Johan Olsson beordarde ”Basker på” och ceremonin avslutades med att Landshövdingen höll ett tal till soldaterna där han tackade dem för sina insatser.

Bland mygg och knott har de värnpliktiga vid Vapnö kompani nu spenderat sin första vecka i fält ute på Mästocka övning och skjutfält. En vecka där dem börjat samla på sig viktiga kunskaper som behövs för att kunna verka i fält och bibehålla ett bra stridsvärde.

En del av det de värnpliktiga gör under veckan är ett stationssystem där de får lära sig grundläggande soldatkunskaper. Vid stationerna blandas teoretisk och praktisk utbildning. De får lära sig allt från ”färdiga till strid” till att orientera sig med hjälp av naturens tecken, rena vatten, tända eld med tändstål, gräva värn, upprätta larmmina samt tillhörande minskiss och säker vapenhantering. Det är mycket ny information de värnpliktiga ska lära sig samtidigt som de ska vänja sig vid en helt ny miljö. För vissa är det första gången någonsin de sover i tält, vilket bara det kan vara påfrestande och ta tid att vänja sig vid.

Under utbildning av larmmina får de värnpliktiga i stridspar/trissar upprätta en larmmina för att sedan göra en minskiss, där man kan se var den monterade larmminan sitter. När samtliga upprättat både larmmina och tillhörande skiss byter de skissar med varandra, för att sedan montera ner varandras larmminor.

Två av de värnpliktiga, Widerlöv och Nyström, tyckte det var något klurigt att hitta med hjälp av det andra stridsparets skiss. Men efter en kort stund hittar de larmminan och kan utan problem montera ner den.

När samtliga larmminor är nedmonterade samlas de värnpliktiga för en kort utvärdering där de även får möjlighet att ge feedback till varandra. Majoriteten var eniga om att skissandet kunde förbättras, men trots det lyckades alla hitta sina larmminor. 

Trots att många av de värnpliktiga redan längtar efter kasernsängen återstår ett par dygn ute bland myggen. De kommer hinna med mer grundläggande soldatutbildning och även få skjuta sina första skott. Väl tillbaka på kasern väntas några dagar med vård innan de värnpliktiga får åka hem på permission.