Malis våldsamma historia – och hur den påverkar konflikten i dag

För lite drygt 60 år sedan frigjorde sig Mali från kolonialmakten Frankrike och blev ett självständigt land. Omvandlingen från kolonialstyre till demokratiskt styre har dock varit svår för den unga nationen och har kantats av statskupper och inre stridigheter. I år går den senaste konflikten in på sitt nionde år – vad är bakgrunden?

Ökenlandskap i Mali, Afrika. Berg i bakgrunden
I skuggan av Sahara. Stora delar av norra Mali består av svårtillgänglig savann, vilket gör det enklare för terrororganisationer att gömma sig. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

När den maliska militären i slutet av maj i år grep president Bah Ndaw, premiärminister Moctar Ouane och försvarsminister Souleymane Doucoure och förde dem till en militärbas i Kati, strax norr om huvudstaden Bamako, så var det ännu ett bevis på hur komplex och djupgående konflikten i landet är.

För statskuppen var långtifrån den första i landets historia, i själva verket var det den andra på mindre än ett år. Regeringen som Ndaw och Ouane ledde var en övergångsregering som tillsatts efter att den förre presidenten Ibrahim Boubacar Keita avsattes av militären i augusti förra året.

Och när Malis firade 60 år som självständig nation den 22 september i fjol, något som borde vara en stor dag i nationens historia, gjorde man det utan egentligt styre. 60-åringen stod utan president. Utan regering. Utan parlament.

– Mali har en lång politisk historia av problem med statsbyggande och demokratiutveckling, säger Jesper Bjarnesen, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet. Det är svårt att gå från kolonialt system till ett demokratiskt och även om demokratiska val har genomförts så har läget hela tiden varit instabilt och relativt ofta ersatts av militärt styre. Därmed har det också varit svårt att förankra Mali som en legitim stat både utanför och inom landets gränser.


Mali är ungefär tre gånger så stort som Sverige, vilket gör landet svåröverskådligt. Dessutom har det, ända sedan landet lösgjorde sig från kolonialmakten Frankrike, funnits en tydlig skiljelinje mellan å ena sidan de södra delarna av landet och å den andra de centrala och norra.

– Grunden till konflikten är att det finns stora kulturella skillnader inom staten Malis gränser, säger Markus Höök, överste och chef för den mobila stridsgruppen (Mobile Task Force) inom FN-styrkan Minusma. Vem och vilka som suttit på den reella politiska makten, det vill säga de i den södra delen av landet, har fått väldigt stor inverkan på de övriga grupperna i Mali, framför allt i de norra delarna, utan att de har kunnat påverka särskilt mycket.

 

Förtroendet för staten har i stora delar av landet legat på en väldigt låg nivå. Av förklarliga skäl.

– En viktig orsak till att det har varit svårt att bygga upp Mali som ett demokratiskt land har varit att korruptionen och nepotismen inom det politiska styret varit stort, säger Jesper Bjarnesen. Det leder till att folket med jämna mellanrum får nog. Då uppstår konflikter.

Det var den splittringen som var upprinnelsen till det som händer just nu i Mali. 2012 eskalerade konflikten i de norra delarna av landet och nomadfolket tuaregerna i regionen ville ha större politiskt inflytande, något som i förlängningen ledde till ett uppror. Därifrån har allt eskalerat, även om den ursprungliga oenigheten ersatts av andra – ännu farligare – konflikter.

– Det som har följt efter 2012 och det som gör situationen så våldsam idag har egentligen inte så mycket med den ursprungliga konflikten att göra, säger Bjarnesen. Nu handlar problemen mer om att externa terrorgrupper, bland annat al-Qaida, etablerat sig i hela Sahelområdet och därifrån utför attacker.

Sahelområdet sträcker sig över stora delar av Västafrika och inkluderar, utöver Mali, norra Senegal, södra Mauretanien, Burkina Faso, södra Niger, Tchad och en bit in i Sudan. Även om Mali kanske drabbats hårdast är utvecklingen i grannländerna, framför allt Niger och Burkina Faso, inte långt efter.

– I Niger har attackerna blivit allt fler och samma sak gäller i Burkina Faso, där också kidnappningar blir allt vanligare, berättar Richard Bomboma, biträdande chef på den svenska ambassaden i Malis huvudstad Bamako. I Tchad är det politiska läget svårbedömt, presidenten har nyss gått bort och det har varit oroligheter efter det. Där finns jihadistisk närvaro också, den breder ut sig även i grannländerna.

Mali angränsar till inte mindre än sju länder och det har blivit en taktik att utnyttja det, menar Markus Höök:


– På ett sätt betyder inte gränser särskilt mycket i det aktuella området. På ett annat betyder gränserna väldigt mycket och kan utnyttjas – terrororganisationerna har insett att det finns juridiska begränsningar för de internationella styrkorna i Mali och kan därmed fly från Mali in i grannländerna. Där har dock möjligheter öppnats genom samarbeten mellan G5 Sahel och Minusma.

Utvecklingen i regionen i allmänhet och i Mali i synnerhet, med ökat terrorhot och omfattande drog- och människohandel, gjorde att internationella styrkor snart var på plats. FN-styrkan Minusma (Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali) etablerade sig redan 2013 med målet att stabilisera läget i Mali. Under åren har MINUSMA-styrkan i princip fördubblats. Tidigt, också 2013, bidrog EU med EUTM (European Union Training Mission), där Malis säkerhetsförband och försvarsmakt har tränats med medel och personal från 29 EU-länder, däribland Sverige.

Förra året kompletterades dessa initiativ med Task Force Takuba, en insatsstyrka som ska sättas in vid oförutsedda händelser och som leds av Frankrike, men där 150 svenska soldater ingår.

– Under de senaste fem åren har det skett en ökning i militär närvaro, säger Bjarnesen. Jag tror att den är direkt nödvändig. Malis egen militär behöver hjälp att återskapa stabilitet. Men de militära insatserna behöver kompletteras med diplomatiska för att deeskalera konflikten, skapa förtroende och nå ut bland malierna