Bakgrund PFAS

Sedan omkring 1950 har varianter av PFAS, för närvarande flera tusen, använts i ett stort antal produkter i världen. Från början var det främst avsett som impregnering av textilier och så kallade ”non-stick”-beläggningar i köksutrustning. Detta är en stor marknad även i dag och PFAS återfinns i produkter som allväderskläder, matvaruförpackningar, smink, bilvax, skidvalla och impregneringsprodukter.

Försvarsmakten är en av de myndigheter som arbetar med PFAS-frågan. Att sanera och minska användningen av dessa ämnen berör hela det svenska samhället. Foto: Petter Persson/Försvarsmakten

Utöver direktkontakt med människor bidrar produkterna även till ett ständigt växande problem i landets deponier, i avloppssystem samt i mark och vattendrag. Idag bedöms i stort sett alla medborgare beröras av ofrånkomliga ”bakgrundshalter” av PFAS-ämnen. Trots den uppmärksamhet som PFAS har fått de senaste åren så har världsproduktionen av PFAS kontinuerligt ökat. 2016 ingick cirka 32 procent av det PFAS som produceras i olika släckskumsprodukter – resten går till industri- och konsumentprodukter av olika slag.

PFAS har ingått, och ingår fortfarande, i de flesta så kallade B-skum, det vill säga släckskum avsett för petroleumbränder. Dessa används som tillåtet släckmedel vid bland annat civila och militära flygplatser, inom kommunal räddningstjänst, samt i fasta släckanläggningar i industrin. Även våra brandsläckare hemma innehåller PFAS-ämnen i olika omfattning.

Är det bara Försvarsmakten som har spridit dessa ämnen?

Försvarsmakten är en av de myndigheter som arbetar med PFAS-frågan. Totalt svarar Försvarsmakten för cirka sju procent av den totala PFAS-belastningen i Sverige från just släckmedel (Kemikalieinspektionen, 2016).

Försvarsmaktens användning av PFAS har huvudsakligen utgjorts av B-skum för militär räddningstjänst. Försvarsmaktens historiska och nuvarande användning, med kraftiga användningsbegränsningar, utgör såtillvida en delmängd av den totala PFAS-belastningen i landet. För brandskumanvändningen betyder det cirka sju till tio procent av den nationella belastningen. Resterande andel återfinns inom kommunal räddningstjänst, civil flygräddningstjänst samt inom släcksystem och räddningstjänst för industri och bränsledepåer. Här återfinns även det enskilt största antalet kommunala brandövningsplatser. 


Det finns idag inte någon samlad bild av hur stor miljöpåverkan kommunala brandstationer och övningsplatser har haft ur PFAS-synpunkt.

Det finns ett behov av att inventera samtliga civila brandövningsplatser, både nuvarande och historiska, samt att bedöma påverkan från platser där skarp användning av PFAS-haltigt brandsläckningsskum förekommer/förekommit i övrigt. Exempel på detta är släckning av bilbränder eller andra större och mindre petroleumbränder vilket kontinuerligt ger upphov till nya källzoner för PFAS-föroreningar. Slutligen behöver även kommunala deponier belysas då dessa i vissa fall läcker PFAS, bland annat beroende på alla konsumentprodukter som innehåller PFAS.

Sanering av PFAS-förorenade områden

Rening och utveckling i samarbete
Rening och sanering av PFAS är en komplex utmaning. För närvarande saknas fungerande kommersiell teknik för att begränsa spridning av PFAS-ämnen och för att sanera mark, grundvatten och ytvatten som har förorenats av dessa. Idag finns metoder för rening av dricksvatten med kolfilter, men det är en mycket kostsam och icke hållbar process om den genomförs i större skala. Kolfilterrening har även visat sig vara ineffektiv för huvuddelen av de kortkedjiga PFAS-varianterna, det vill säga där PFAS-molekylen har en kortare ”svans” än andra PFAS (Naturvårdsverket, 2019).

Att schakta bort förorenad jord har bedömts vara en olämplig saneringsmetod eftersom det kan innebära en risk för spridning. Schakt, som i förekommande fall skulle omfatta mycket stora volymer, medför dessutom problematik i att finna godtagbara platser för deponi av massorna. Storskalig förbränning (vid minst 1 200 °C) av massor, som för närvarande endast kan ske på en plats i landet, är inte heller en rimlig lösning.

Jordtvätt är ett sätt att behandla urschaktade PFAS-förorenade massor. Praktiska erfarenheter från jordtvätt av PFAS-förorenad jord och vilken reningsgrad som i så fall kan uppnås är begränsad. Det är troligt att effekten av jordtvätt kommer att variera mellan olika föreningar samt beroende på jordartssammansättningen i de massor som ska renas.