Utöver direktkontakt med människor bidrar produkterna även till ett ständigt växande problem i landets deponier, i avloppssystem samt i mark och vattendrag. I dag bedöms i stort sett alla medborgare beröras av ofrånkomliga ”bakgrundshalter” av PFAS-ämnen. Trots den uppmärksamhet som PFAS har fått de senaste åren så har världsproduktionen av PFAS kontinuerligt ökat. 2016 ingick cirka 32 procent av det PFAS som produceras i olika släckskumsprodukter – resten går till industri- och konsumentprodukter av olika slag.
PFAS har ingått, och ingår fortfarande, i de flesta så kallade B-skum, det vill säga släckskum avsett för petroleumbränder. Dessa används som tillåtet släckmedel vid bland annat civila och militära flygplatser, inom kommunal räddningstjänst, samt i fasta släckanläggningar i industrin. Även våra brandsläckare hemma innehåller PFAS-ämnen i olika omfattning.
Är det bara Försvarsmakten som har spridit dessa ämnen?
Försvarsmakten är en av de myndigheter som arbetar med PFAS-frågan. Totalt omsätter Försvarsmakten cirka sju till tio procent av den totala mängden brandsläckningsskum som förbrukas i Sverige per år (kemikalieinspektionen, 2016).
Försvarsmaktens användning har huvudsakligen utgjorts av B-skum för militär räddningstjänst. Försvarsmaktens historiska och nuvarande användning (med användningsbegränsningar) utgör därför en delmängd av PFAS-belastningen totalt i landet. För brandskumanvändningen betyder det att Försvarsmakten omsätter mellan cirka sju till tio procent av den totala mängden brandsläckningsskum som förbrukas i Sverige per år. Resterande andel återfinns inom kommunal räddningstjänst, civil flygräddningstjänst samt släcksystem och räddningstjänst för industri och bränsledepåer (Kemikalieinspektionen, 2016). Här återfinns även det enskilt största antalet kommunala brandövningsplatser.
Det finns idag inte någon samlad bild av hur stor miljöpåverkan kommunala brandstationer och övningsplatser har haft ur PFAS-synpunkt.
Det finns ett behov av att inventera samtliga civila brandövningsplatser, både nuvarande och historiska, samt att bedöma påverkan från platser där skarp användning av PFAS-haltigt brandsläckningsskum förekommer/förekommit i övrigt. Exempel på detta är släckning av bilbränder eller andra större och mindre petroleumbränder vilket kontinuerligt ger upphov till nya källzoner för PFAS-föroreningar. Slutligen behöver även kommunala deponier belysas då dessa i vissa fall läcker PFAS, bland annat beroende på alla konsumentprodukter som innehåller PFAS.
Rening och utveckling i samarbete
Rening och sanering av PFAS är en komplex utmaning. För närvarande saknas kommersiellt tillgänglig, hållbar och miljöeffektiv teknik för att till skäliga kostnader rena/sanera PFAS-förorenade områden.
I dag finns metoder för rening av dricksvatten med kolfilter, men det är en mycket kostsam och icke hållbar process om den genomförs i större skala. (Naturvårdsverket, 2019)
Att schakta bort förorenad jord bedöms generellt vara en olämplig saneringsmetod eftersom det kan innebära en risk för spridning. Schakt, som i förekommande fall skulle omfatta mycket stora volymer, medför dessutom problematik i att finna godtagbara platser för deponi av massorna (Naturvårdsverket, 2019). Storskalig förbränning (vid minst 1100°) av massor, som för närvarande endast kan ske på en plats i landet, är inte heller en rimlig lösning.
Med anledning av avsaknaden av kommersiellt tillgänglig och miljöeffektiv teknik för att till skäliga kostnader sanera PFAS-föroreningar har Försvarsmakten initierat ett samarbetsprojekt tillsammans med försvarssektorn (Försvarets materielverk, Fortifikationsverket) och Research Institutes of Sweden (RISE).
Inom samarbetsprojektet eftersöks tekniska och hållbara lösningar för substitution av PFAS-innehållande släckmedel, samt reningsmetoder för vatten och efterbehandling av jord och mark. Projektet kommer att erbjuda fysiska testbäddar för utvärdering av nya forskningsrön, och metoder för rening. Såväl svenska som internationella aktörer kommer att engageras.
Försvarsmaktens ambition är att samarbetsprojektet ska leda till relevanta och hållbara lösningar för efterbehandling av PFAS-förorenade områden och substitution av släckmedel som inte bara uppfyller Försvarsmaktens behov utan också kan tillämpas av andra samhällsaktörer. För att öka kompetensen inom projektet och öka innovationskraften kommer även möjlighet beredas för att andra samhällsaktörer ska kunna delta inom ramen för projektet.