33:e minröjningsdivisionen har fartyg, utrustning och personal för att söka efter förankrade och bottenliggande sjöminor och oskadliggöra oexploderad ammunition i hamnområden, kustnära vatten och i öppet hav.
Minröjningsfartygen av Kosterklass är bland de modernaste i världen och kan med sina sonarsystem söka efter objekt på botten och i vattenvolymen. För att identifiera, och oskadliggöra, de klassificerade objekten används olika typer av undervattensfarkoster.
Fartygen är också utrustade med spanings- och vapensystem för att upptäcka, identifiera och oskadliggöra hot både i luften och på ytan. Sonarsystemen kan förutom att söka efter minor, även användas ubåtsjakt och fartygen är därför utrustade med olika typer av undervattensvapen.
Röjdykarfartygen av Spåröklass är utöver sonarer utrustade med röjdykare. Röjdykare är särskilt användbara i det grunda gränslandet mellan land och vatten, när det finns ett informationsbehov kring funna objekt eller när mer avancerade undervattensarbeten skall genomföras som till exempel bärgning eller röjning.
Minröjningsdivisionen kan hantera sjöminor och oexploderad ammunition från strandkanten till stora djup. Arbetet kännetecknas av ett stort inslag av sjömanskap, tålamod och noggrannhet i kombination med stridens krav där snabbhet, flexibilitet och korrekt information leder till framgång.
Varje år oskadliggör minröjningsdivisionen ett antal fynd av oexploderad ammunition och gammal sjöminmateriel. Det finns 10 000-tals minor kvar i Östersjön och i Västerhavet från de senaste världskrigen, utöver dumpad ammunition både till sjöss och i insjöar. Efter noggrann historisk analys av MWDC (Mine Warefare Data Center) genomför divisionen minröjningsoperationer i svenska eller andra länders farvatten. Arbetet är tidskrävande, noggrant och syftar till att skapa en säkrare miljö för sjöfarten och fisket runt den svenska kusten.