Det finns omkring 50 000 sjöminor längs Sveriges kust efter de båda världskrigen. Marinen har en god överblick av var de finns och i de flesta fall utgör de ingen fara så länge de ligger orörda på botten.


 – Just dessa minor ligger mellan två ankringsområden i ett område som nu är avlyst för ankring, dykning och fiske. Vi bedömde att det var både säkrast och mest resurseffektivt att röja minorna samtidigt som vi ändå övar i området, säger kommendörkapten Carl Lundvall, chef för 42. minröjningsdivisionen.


Sprängs på plats

Minorna ligger på cirka 40 meters djup och fälldes av en brittisk ubåt 1940. För att oskadliggöra minorna placeras en sprängladdning invid minan med hjälp av en undervattensfarkost.
 


– Den vanligaste och mest säkra metoden är att spränga minan. Det skulle vara farligt både för vår personal och omgivningen om vi försökte flytta på minorna. Givetvis påverkas miljön till viss del av att vi spränger, men vi vidtar åtgärder och analyser för att påverkan ska vara så liten som möjligt av vår verksamhet, säger Lundvall.
 


Under torsdagen kunde HMS Koster oskadliggöra en av minorna och påbörjade arbete med nästa. Exakt hur många minor som finns kvar i området är inte känt. Det fälldes 50 minor 1940 men efter 80 år i havet har vissa drivit i väg, andra har detonerat och några har röjts vid tidigare insatser i anslutning till krigets slut.


 
– För tillfället är det främst tre faktorer som påverkar arbetet. Siktförhållandena i vattnet, strömmen samt att botten är mjuk vilket gör att saker som legat länge sjunker ner. Konsekvensen av de här faktorerna blir att det tar längre tid att identifiera och oskadliggöra minorna. Vår förhoppning är ändå att vi ska kunna ta bort så många som möjligt och i bästa fall häva eller åtminstone kunna krympa det avlysta området, säger Lundvall.


Logistik, närförsvar och andra myndigheter


Minröjning tar tid och vid ett verkligt scenario kan det finnas hot från främmande ubåtar och specialförband på öar som försvårar arbetet. Fartygen behöver dessutom stöd med bunker av bland annat drivmedel och mat utom fara för en motståndare. I Wallhamn och Stenungssund finns Marinbasens och röjdykarnas personal på plats för just det syftet.
 


– Utför vi vår uppgift att förse fartygen med ammunition, mat eller drivmedel vid kaj krävs det att vi noggrant säkrar området vi är på samt kringliggande öar. Till vår hjälp har vi bland annat basskydd, hundekipage, röjdykare och stridsbåtar, säger sergeant Alexander Moseley från Marinbasen.
 


Utöver flera förband från Försvarsmakten deltar andra myndigheter i övningen.


– Vi har ett bra samarbete med Kustbevakningen som hjälper oss att hålla obehöriga på avstånd när vi spränger de skarpa minorna. Även Sjöfartsverket är med i övningen, vilket är mycket uppskattat, säger Lundvall.