Portabelt system genombrott för stridsträning

I en terrängbil med texten STA Portabel sitter fanjunkare Joel Gustafsson och tänker igenom hur den sista basstationen ska bli redo att sända i morgondagens strider. Han har placerat fyra basstationer i terrängen, som är platsen för 12:e motoriserade skyttebataljonens kommande stridsövning. STA står för stridsträningsanläggning. Portabel är det nya som gör det möjligt för instruktörer att spetsa till utvärderingen av övningar ända ner på gruppnivå.

Fanjunkare Joel Gustafsson var under övning Våreld 22 ansvarig för STA Portabel, en stridsträningsanläggning som gör det möjligt för instruktörerna utvärdera det förbandet gör på gruppnivå. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten
I skogen möter Joel 414:e hemvärnsunderrättelsekompaniet som han även kan se på skärmen. De befinner sig på Remmene övningsfält där de ska spana och störa 12:e motoriserade skyttebataljonen dagen efter. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten

– Det är jag som kan se var alla är, förklarar Joel och visar små rutor som rör sig på laptopen i bilen.

Just nu är det bara 414:e hemvärnsunderrättelsekompaniet vi kan se på skärmen. De befinner sig på Remmene övningsfält där de ska spana och störa 12:e motoriserade skyttebataljonen imorgon. Strider ska utkämpas och Joels viktigaste uppgift är att jobba med simulerad indirekt eld. Bodens artilleriregemente, A 8, deltar på övningen i Remmene med Archerpjäs.

– Om inte jag får nätverket att funka är det meningslöst att A 8 kommer ner från Boden. Så det måste fungera, säger Joel. När de skjuter trycker jag på en knapp för att skicka iväg en granat i datavärlden. Information går sedan ut till alla som har västar med mottagare i området att de är utslagna. Utan det här systemet går inte det. Det är kritiskt för att vi ska kunna strida med indirekt eld på övningar, förklarar Joel.

Från datorn i bilen ser Joel var alla enheter befinner sig. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten

Driver utvecklingen i Försvarsmakten

Under övning Våreld 22 är Joel ansvarig för STA Portabel för 12:e motoriserade skyttebataljonen. Till vardags är han till del ansvarig för att driva utvecklingen av STA Portabel i Försvarsmakten. Det innebär att Joel kontinuerligt samverkar med SAAB, som är systemutvecklare.

Joel inledde sin militära karriär som värnpliktig skyttesoldat på Livgardet 2008. Därefter genomförde han specialistofficersutbildning med inriktning mot markstrid. Det ledde till en tid som instruktör på Livbataljonen där han framför allt jobbade med vapenutbildning för rekryter och anställda soldater. Sedan tre år tillbaka är han simulatorofficer på Livgardets utbildningsstödenhet.

– Jag är ganska ny i simulatorspåret och STA Portabel är ett nytt system, säger Joel. När jag fick frågan kände jag att nämen jag tar det, jag prövar att ta på mig ansvaret! Då får jag vara med och påverka utvecklingen och det är fantastiskt givande. Det är ett fantastiskt system, man kan se alla som övar strid, vi kan ha det på regementet och använda det på plutons- eller gruppnivå. Det innebär att en enskild korpral kan låna bilen och se vem som har skjutit vem och det är fantastiskt.

Försvarsmakten har länge använt simulatorer och stridsträningsanläggningar för att följa och utvärdera strid. Men det kräver stor mängd utrustning och personal. Nu går utvecklingen snabbt framåt, det är mer precision i systemet och det är användarvänligt. Det möjliggör adekvata utvärderingar på låg nivå. Joel har fått en grundläggande utbildning i systemet av SAAB som är tillverkaren, men framför allt har han provat sig fram. Nu har han också förberett utbildningspaket för att kunna sprida kunskap om systemet i Försvarsmakten.

– Det här gör absolut Försvarsmakten bättre. Det är jättekul för mig personligen att ha fått den här rollen, det här är viktigt, säger Joel entusiastiskt.

Bataljonsövningen är den största Joel använt STA Portabel på. Han är hoppfull och ser bara möjligheter, trots ansvaret som vilar på hans axlar. Han gör ensam jobbet som normalt görs av många fler. Förväntningarna är höga, inget får gå fel. Som igår när batteriet slutade fungera och han fick sätta upp ett elverk för reservkraft. Nätverkstäckningen på fältet är inte helt pålitligt heller.

Så hur gick det?

– Det gick bra, helt enligt mina förhoppningar. Systemet fungerade, berättar Joel dagen efter momentet. Det var ständig sysselsättning; jag tog emot order om indirekt eld, skötte täckningen på nätet, kontrollerade alla spelare, markerade träff på indirekt eld och körde bilen. Det var mycket att hålla i huvudet, men det innebar att vi kunde skjuta indirekt eld och kompaniet kunde få med sig ett utkast för vidare utvärdering. Det känns bra, så jag är nöjd.