De svettades i USA för ett bättre svenskt luftvärn

Första gänget utbildade på Patriot-systemet vid Fort Sill i Oklahoma har återvänt till Sverige

Så fort regeringen hade skrivit under beslutet om inköp av Patriot-systemet från USA var den första utbildningsomgången från Luftvärnsregementet på väg till Fort Sill, Oklahoma. Dessa 14 kommer att följas av ytterligare nära 300 Försvarsmaktsanställda som kommer att genomföra olika typer av Patriot-kurser – under perioden fram till 2023. Det handlar om officerare, soldater och verkstadspersonal.

Magnus Rylander, liksom de flesta elever på Fort Sill, ägnar en stor del av fritiden på något av de gym som finns på basen. Den amerikanska flaggan pryder sin plats på alla tänkbara ställen och i alla tänkbara storlekar, på basen Fort Sill, som här i fonden på baskethallen bakom Magnus. Foto: Carl M Sjöstrand
Hela första svensk-gänget på Patriot-utbildning i USA, framför en klassisk Patriot-robottub. I bakre raden står de som gick operatörsutbildning och i främre ledet de som nu är utbildade i lavettjänst. Foto: Carl M Sjöstrand
Menige 1:a klass, Mladen Dugonic visar med tecken att kollegan kan fortsätta fälla stödbenen på Patriot-lavetten. Här syns tydligt, på vänster sida bakifrån, att lavetten är laddad med den nya PAC 3 MSE-roboten, då det ligger 6 smala tuber där det annars bara ligger två av den äldre, större typen. Foto: Carl M Sjöstrand
Mladen Dugonic monterar antennen innan lavetten höjs, så att man sedan kan få kontakt med stridsledningscentralen. Foto: Carl M Sjöstrand
Kapten Magnus Rylander hjälper en kollega, i en av de simulatorer som finns på Fort Sill, för operatörsplatserna i stridsledningscentralen (StriC). Foto: Carl M Sjöstrand
Svenskarna hade sitt boende i ett vackert beläget område, en bit utanför basen, i Lawton. Där fanns grönytor mellan husen och en damm i ena änden av området. Foto: Carl M Sjöstrand
”Välkommen till vårt boende”, säger Oskar och Simon i Lawton. Fotot är taget från andra våningen i trapphuset, ner mot den öppna porten ut. Foto: Carl M Sjöstrand
Under utbildningsomgången hösten 2018 var vädret konstant varmt så områdets gemensamma simbassäng nyttjades flitigt under lediga stunder! Foto: Carl M Sjöstrand
Överstelöjtnant Lindén står framför den äldsta delen av fortet, Fort Sill, byggt som skydd mot Commanche-indianerna på 1870-talet. Foto: Carl M Sjöstrand

Solen värmer fortfarande, på Fort Sill i Oklahoma. Det är 35 grader i skuggan, även om klockan närmar sig 18 på kvällen och det snart är dags för Svenskarna att börja sitt utbildningspass. Vi har tagit oss genom halva basen, från Head Quarters of Fires Centre till utbildningsenheten för Air Defense Artillery (Luftvärnet), vilket tagit drygt tio minuter – i bil. Vi körde på en fyrfilig genomfartsled och passerade fem trafikljus på vägen, inom basen. Fort Sill är en stor armébas med ca 53 000 människor som bor och/eller arbetar inom avspärrningarna, varav 20 000 militär och civil personal samt 33 000 familjemedlemmar. Därutöver stödjer Fort Sill ett stort antal veteraner i Oklahoma.

Det var 14 man i det första svenska gänget som utbildades på Patriot-systemet, eller robotsystem 103 som det heter i Försvarsmakten. Nu när de återvänt till Sverige kan vi berätta om deras utbildning i USA. Halva styrkan gick inriktning mot lavett-tjänst och den andra halvan som operatörer. Operatörerna kommer att sitta vid radarskärmar i stridsledningscentralen, vara länken mellan bataljonens ledning och robotsystemet samt sköta avfyrningen. Lavett-personalen kommer att arbeta med transport av lavetterna, omgruppering, omladdning samt skydd och bevakning.

– Denna verksamhet är mycket viktig för Luftvärnet och för Sverige. Politikerna är angelägna om att vi får systemet operativt så fort det går. Vår uppgift är nu att se till att vara så förberedda att personalen inte är någon begränsning när väl all utrustning kommer på plats i Sverige, konstaterar överstelöjtnant Lars Lindén. Han är ställföreträdande regementschef vid Lv 6 och besökte sin personal under en höstvecka.

Utbyte med andra nationer

Dels blir det en utmaning för Luftvärnsregementet att hinna utbilda all personal innan materielen kommer till Sverige. Dels blir det en utmaning för personalen att behålla kunskaperna eftersom det nya system vi köpt av USA börjar tillverkas nu och levereras först om två år och därefter i omgångar under följande år. Enligt Lars Lindén finns det en lösning på denna utmaning:

– Vi planerar att ordna växeltjänstgöring för våra nyutbildade vid de amerikanska Patriot-enheter som är grupperade i Europa, vilka vi nu har fått bra kontakt med.

Den som har hållit ihop gänget, haft huvudansvar för kontakter hemåt och tagit gemensamma beslut på plats, för denna första utbildningsomgång, är kapten Magnus Rylander. Han utnämndes till Senior Swede bara veckan före avfärd men han kände sig strax hemma i rollen eftersom han redan varit delaktig i planering och praktiska förberedelser.

– Precis när vi kom över var det lite strul med boendet, så då blev det mycket praktiskt arbete, att ordna möbler, sängkläder och liknande men allt ordnade sig snart, berättar Magnus.

– Att vara problemlösare är en praktisk egenskap för en Senior Swede, och att våga ta tag i okända saker. Jag fick till exempel sluta avtal, ordna försäkringar och el-avtal för våra boenden. Kommande omgångar behöver nog inte tänka på det, då man nu jobbar på att hitta en lösning så att allt kan administreras hemifrån.

Tungt lass för familjen

Magnus har familj hemma och menar att det är viktigt att den som åker på utbildning är förberedd på att det känns jobbigt att vara från familjen.

– Detta är ju mera som en internationell insats än som en kommendering hemma i Sverige. Den utbildning jag går är på 10 veckor. Det innebär att du är borta i två och en halv månad. Under den tiden får familjen hemma dra ett tyngre lass med allt praktiskt som man brukar dela på.

Ytligt kan man se det som skönt att åka till USA och bara behöva ta hand om sig själv men för den som har familj kan det bli en utmaning. Därför har Magnus ett råd att ge till dem som kommer att åka på utbildning i USA framöver:

– Var tydlig, där hemma, med vad detta innebär så att familjen är förberedd!

Ett annat råd som Magnus vill ge till alla dem som kommer efter och ska utbildas här på Fort Sill är att det är bra att ha ett öppet sinne och inse att allt inte funkar precis som hemma i Sverige.

– Kulturkrockar förekommer. Till exempel är det kanske större skillnader än man tror mellan det amerikanska och det svenska befälssystemet. Här blandar man inte officerare, specialistofficerare och soldater, som vi kan göra. Det är skillnader man måste acceptera.

– Ett annat exempel är att en Drill sergeant kan skälla ut sina soldater med ett språkbruk som knappast är gångbart hemma.

Utbildning med nattskift

All grundläggande Patriot-utbildning sker vid Fort Sill. Förutom för all personal i US Army som hanterar Patriotsystem så har man även utbildningar för personal från olika länder som köpt det amerikanska systemet. För att klara trycket genomförs kurserna i olika skift på dygnet. Svenskarna fick kvälls-/nattskiftet, därför börjar man först kl. 18.00.

Inledningsvis tyckte våra svenska luftvärnare att det var lite jobbigt att börja arbetet/utbildningen när andra var klara för dagen. Ganska snart kom man in i ”det nya dygnet” och insåg ett antal fördelar:

  • Eftersom det varit en mycket varm period under kursen, i september till november, blir det bättre temperaturmässigt på kvällen.
  • Tidsskillnaden mot Sverige (sju timmar efter) är lättare att hantera med nattpasset eftersom klockan i Lawton, Oklahoma är ca 11 när de stiger upp men ca 18 hemma och då kommer folk hem från jobbet i Sverige. Det innebär att det passar bra att ringa hem, vilket hade varit mera bråttom om man haft ”vanlig arbetsdag” och bara haft lunchen till både mat och kontakter hemåt.
  • Nu har man kunnat arrangera en helt svensk kurs vilket till exempel innebär att man alltid har svenska kolleger att diskutera med och man kan lägga upp utbildningen så att det passar oss. Det har visat sig att svenskarna ofta är klara med ett utbildningspass tidigare än vad amerikanerna räknar med, då kan de kanske komma i säng vid ettiden på natten i stället för mellan tre och fyra på morgonen!
  • Vi kan också blanda officerare, specialistofficerare och soldater, något som inte hade funkat i en kurs med amerikaner. De sätter aldrig officerare och soldater i samma sal.

En nackdel är förstås att man får väldigt lite möjligheter till utbyte med amerikanska luftvärnskolleger. Å andra sidan kommer man att få möjlighet till det i nästa steg, när man kommit hem och sedan ska iväg på utbytestjänstgöring vid Patriotförbanden i Europa. Det blir, som tidigare nämnts, Luftvärnets modell för ”varmhållning” av personalen tills den nya utrustningen är levererad.

Spännande fritid

Vid sidan om utbildningen finns det en hel del att göra. Kanske inte så mycket i Lawton, samhället runt basen Fort Sill, men det ordnas utflykter och har man en bil kan man hitta mycket intressant på rimligt anstånd.

– Vi har gjort många ”typiskt amerikanska” saker, berättar Magnus. Besökt indianreservat, besökt Dallas och tittat på NHL-ishockey och bott på jättehotell med ett helt samhälle inuti, tittat på amerikansk fotboll på en arena med 87 000 andra åskådare - och tjusig inledning med stora marscherande blåsorkestrar fram och tillbaka över planen.

– Vi har också sett vilda bufflar och många andra djur, i reservatet Wichita Mountains Wildlife Refuge, som ligger ganska nära, här i Oklahoma.

Inne på basen finns flera olika gym, simhall och andra träningsanläggningar, som de svenska eleverna har fri tillgång till. Det finns även museum och många olika restauranger utanför basen, i staden Lawton.

– Ja, bortsett från att man saknar familjen så är det bra här. Det går ingen nöd på oss, säger en nöjd Magnus Rylander.