”Trident Juncture gick över förväntan”

en bataljonchef blickar tillbaka

Drygt tre veckor har gått sedan övningen Trident Juncture 2018 avslutades för den tillfälligt sammansatta 191:a mekaniserade bataljonen.
– När vi nu landat efter övningen och haft tid att reflektera över vår insats så blir slutsatsen att vi trots minimala förberedelser har lyckats över förväntan, säger överstelöjtnant Magnus Jonsson, chef för 191:a mekaniserade bataljonen.

Två Stridsvagn 122 täcker upp flanken under fördröjningsstriden Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
"När vi nu landat efter övningen och haft tid att reflektera över vår insats så blir slutsatsen att vi trots minimala förberedelser har lyckats över förväntan" säger överstelöjtnant Magnus Jonsson, chef för 191:a mekaniserade bataljonen Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Vaktposter vid förläggningsplats Foto: Marcus Nilsson/Försvarsmakten
Någonstans att bo. Soldater reser tält. Foto: Marcus Nilsson/Försvarsmakten
Pansarskytte rycker fram under anfallsstriden Foto: Marcus Nilsson/Försvarsmakten
Det en fiende inte vill möta när han kommer runt kröken. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Stridsvagn 122 under anfall längs väg 28 Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Ibland går det inte riktigt som tänkt. Då finns förhoppningsvis stridsvagnsbärgaren där. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Krigsbro 8 och Ingenjörbandvagn 120 från Ing 2 följer med i anfallet Foto: Marcus Nilsson/Försvarsmakten
Pansarskytte fördröjer fienden Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Liten civil bil jagar tre Stridsvagn 122 på flykten Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten

191:a mekaniserade bataljonen var under övningen ett tillfälligt sammansatt förband bestående av ett pansarskyttekompani, ett sammansatt stabs- understöds- och trosskompani med bland annat spaningsresurser och logistikdelar från Norrbottens regemente, I 1 9. Ett ingenjörkompani från Göta ingenjörregemente, Ing 2 och ett stridsvagnskompani med vagnar och besättningar från Skaraborgs regemente, P 4, Södra skånska regementet, P 7 och I 19. 

Förberedelserna började på allvar i och med den ledningsträningsövning som genomfördes under tre dagar i början av oktober i Boden.

– Förutsättningarna för bataljonen och brigaden var inte helt optimala i och med att vi inte kört någon större samträning. Önskvärt hade varit en brigadledningsträningsövning som övergått i någon form av funktionsövning brigad och sedan en bataljonsledningsträningsövning och så vidare. Nu gick det ju bra ändå men framöver bör vi få de ekonomiska möjligheterna att förbereda förbandet på ett sådant sätt som vi brukar inför större övningar. För oaktat hur duktig vår personal än är så måste man få chansen att samöva för att nå full potential.

Nöjd brigadchef

– Jag pratade nyligen med brigadchefen och han var mycket nöjd över det vi har levererat under övningen. Vi mötte Natos spjutspetsförband i en svår terräng och lyckades nedkämpa en fransk pansarvärnsbataljon, stora delar av den tyska pansarbataljonen och framför allt den motståndare vi mötte under fördröjningsstriden; den holländska bataljonen som under tre dygn inte nådde sina målsättningar något av dygnen. Den holländske bataljonchefen bokade till och med ett möte med mig för att tacka för att de fått lära sig så mycket om fördröjningsstrid. En intressant upplevelse som jag aldrig varit med om tidigare.

Anledningen till framgångarna ligger enligt Magnus Jonsson i vår höga nivå på både soldater och officerare.

– Vi har en väldigt hög lägstanivå utbildningsmässigt samt att vi på grupp-, pluton- och kompaninivå är väldigt bra på att samordna de olika delarna av striden; nyttjande av indirekt eld, fältarbeten samt motanfall under fördröjningsstriden.

Uppdragstaktik en nyckelfaktor

Under övningen blev avstånden ibland stora vilket tillsammans med de höga fjällen gjorde att enheterna inom brigaden inte alltid hade samband mot högre chef. Och då gäller det att veta chefens planer för att kunna fortsätta striderna.

– Här kommer uppdragstaktiken in, det som är vår ledningsfilosofi. När sambandet går ner måste man veta vilken målbild brigadchefen har och agera utifrån denna på eget initiativ. Samma sak gäller inom bataljonen där våra kompanichefer har haft bra koll på min målbild så att de kunnat agera även om vi inte haft direktkontakt.  När det gäller att verka över så här pass långa avstånd tror jag  att vi på pansarbataljonen har en större vana jämfört med många andra förband i andra brigaden.

Drönarstöd under fördröjningsstriden

När striderna vände och bataljonen fick i uppgift att bedriva fördröjningsstrid tappade man ingenjörkompaniet till den motoriserade bataljonen men istället fick man brigadspaningskompaniets SUAV (drönare), till sin hjälp.

– Det gav oss stora möjligheter att få en detaljkoll på motståndaren, var han var med sin tät, vad han gjorde när han kom till våra mineringar eller sprängda broar. En mycket viktig resurs för bataljons- och brigadledningen.

Väl fungerande samarbete

Magnus Jonsson är även mycket nöjd med de underställda resurserna från P 4, P 7 och Ing 2.

– Det har fungerat mycket bra och de har varit väldigt följsamma och löst uppgifterna utöver vad jag som chef kan förvänta mig. Jag ser fram emot ännu fler samarbeten mellan förbanden i framtiden. Tyvärr fick vi inte möjlighet att använda ingenjörernas Krigsbro 8 taktiskt i anfallsskedet så vi får ta det vid ett annat tillfälle. Det var en av våra utbildningsmålsättningar innan övningen.

Krävande höstövningar

Att delta i stora övningar på hösten samtidigt som rekryternas befattningsutbildningsskede sker på hemmaplan kräver stora resurser personellt.

– Den personal som varit hemma har fått göra ett riktigt hästjobb för att hålla igång grundutbildningssnurran. Därför är det eftersträvansvärt att vi fokuserar på förbandsövningar under våren när vi är i rätt fas i rekryternas utbildning. Ska man delta i förbandsövningar på hösten måste man vara väl medveten om de konsekvenser det får på övrig verksamhet.

Sveriges armé levererade

– Avslutningsvis vill jag ge en stor eloge till personalen som deltagit och som visat på stor vilja och stor professonalitet trots de icke optimala förberedelserna och den numerärt kraftigt decimerade bataljonen. Dessutom vill jag även passa på att tacka personalen i övningsledningen som stöttat oss på ett mycket bra sätt under tiden i Norge. Det känns att man verkligen vill visa att Sverige är en resurs att räkna med. Det är ju inte ens vår övning, vi är ju inte med i Nato men trots det är vi nog det förband som levererade mest, i alla fall när det gäller den anfallskorridor där vi var. Sen finns det självklart alltid saker att förbättra. Ett exempel är farten i anfallet. Vi hade kunnat hålla ett lite högre tempo och bättre nyttja de luckor som vi ser dyker upp. Detta är nog en av de saker vi kunnat få till bättre genom en bättre samträning innan.