Introduktionsutbildning för nya hemvärnssoldater

Vägen till att bli hemvärnssoldat kan se ut på olika sätt. En del har gjort värnplikt tidigare, varit anställda soldater eller till och med yrkesofficerare. Andra kommer direkt från en grundutbildning eller, om de är specialister, från grundutbildning för frivilligpersonal.
- Jag är intresserad av att hjälpa människor, det är det som är drivkraften, berättar Malin Jonsson, en av de som just nu går introduktionsutbildningen.

Introduktionsutbildning Örebro, Värmlandsgruppen.
Introduktionsutbildning Örebro, Värmlandsgruppen.
De nya soldaterna har blandade åldrar och bakgrund. Foto: Lars-Eric Sundin
Introduktionsutbildning Örebro, Värmlandsgruppen.
Foto: Lars-Eric Sundin
Introduktionsutbildning Örebro, Värmlandsgruppen.
Kapten Roger Pettersson har varit yrkesofficer och vet hur man gör en avlämning. Foto: Lars-Eric Sundin
Introduktionsutbildning Örebro, Värmlandsgruppen.
Kim Langseth bekantar sig med Ak 4. Foto: Lars-Eric Sundin

Oavsett bakgrund så måste alla genomgå tre dagars introduktionsutbildning innan de placeras i sina förband. Denna gång gällde det de två bataljoner som stöds av Örebro-Värmlandsgruppen. Då tilldelas utrustning och under tre dagar finslipas kunskaperna. De som söker sig till hemvärnsförbanden har lite olika bakgrunder inom det civila eller militära. Det är bra för förbanden att personalen har kunskaper från olika verksamheter.

Dras till det gröna

Kim Langseth kommer från Karlstad. Hon gjorde sin värnplikt som militärmusiker i bland annat Arméns trumkår och var hemvärnsmusiker under en period. Därefter blev hon fast anställd som skyttesoldat och har tjänstgjort i en stab som logistiker på Försvarsmaktens logistik men har också jobbat civilt som väktare och ordningsvakt. Drömmen är att bli militärpolis, men dit har hon inte kommit än.

- Jag saknade det gröna livet och ville tillbaka igen, berättar Kim om sitt val att söka till hemvärnet.
-Här ska jag göra intro under tre dagar, jag ska lära mig hantera Ak 4 , ett nytt vapen för mig. Jag ska lära mig militär sjukvård och får träffa nya kamrater, säger Kim.
-Mycket är bekant, grönkläder har varit en stor del av mitt liv under många år, jag har det inom familjen också, det är tredje generationen. Det föll sig naturligt när jag gjorde värnplikten att jag ville fortsätta med detta.

Specialister behövs

Malin Jonsson från Karlstad kom till hemvärnet via den frivilliga försvarsrörelsen. Dessa bemannar specialistbefattningarna i hemvärnsförbanden. För att bli sjukvårdare får man genomgå en grundläggande soldatutbildning för frivilligpersonal (GU-F) om två veckor och därtill två grundkurser om nio dagar, totalt 160 timmar. Så följer den introduktionsutbildning som Malin nu går. Därefter är hon är klar att komma till sitt kompani
-Jag är intresserad av att hjälpa människor, det är det som är drivkraften, jag håller på mycket med hälsa och utbildar mig till idrottscoach, berättar Malin.

Tillbaka till försvaret

En helt annan bakgrund har kapten Roger Pettersson. Han var yrkesofficer vid IB2, Värmlandsbrigaden, fram till nedläggningen år 2000. Likt många andra som slutade i Försvarsmakten under de stora förbandsnedläggningarnas tid fann han banan in i en civil karriär inom management, organisationsutveckling och ledarskap. Nu går han hemvärnets introduktionsutbildning för att sedan placeras på en stabsbefattning.

- En kollega och läget i världen har gjort att jag känner att jag vill bidra med det jag kan. Det är väldigt kul att se att det finns en sådan god anda, hemvärnet har varit olika behandlat under åren, säger Roger Pettersson

Under introduktionsutbildningen kommer eleverna bland annat i kontakt med vapenhantering och säkerhet, sjukvårdstjänst och genomför skarpskjutning. Man får en genomgång om hemvärnets resurser och uppgifter, och om möjligheter till vidare utbildning för utökade uppgifter som befäl eller instruktör.