Samarbete över gränserna

Efter helgens örlogsbesök av Natos SNMCMG1 (Standing Nato Mine Countermeasure Group 1) är HMS Vinga nu i full fart med övningar till sjöss tillsammans med styrkan, under drygt två dygn. Men det är långt ifrån första gången fartygen samövar. Svenska fartyg som övar med utländska fartyg eller som i det här fallet, med Natofartyg, tillhör normalbilden vid större internationella övningar och har gjorts sedan många år tillbaka. Det finns också stor erfarenhet att jobba tillsammans i samband med de skarpa minröjningsoperationer som genomförts i farvattnen utanför Estland, Lettland och Litauen.

Även bogsering av varandras fartyg har övats. Här bogserar HMS Vinga det tyska fartyget FGS Elbe, som deplacerar 3500 ton.
Även bogsering av varandras fartyg har övats. Här bogserar HMS Vinga det tyska fartyget FGS Elbe, som deplacerar 3500 ton.
Även bogsering av varandras fartyg har övats. Här bogserar HMS Vinga det tyska fartyget FGS Elbe, som deplacerar 3500 ton. Foto: Johan Månsson/Försvarsmakten
Noggrannhet och koncentration krävs när två stora fartyg manövreras nära varandra.
Noggrannhet och koncentration krävs när två stora fartyg manövreras nära varandra. Foto: Johan Månsson/Försvarsmakten
Andreas Holmqvist är stridsledningsofficer på HMS Vinga.
Andreas Holmqvist är stridsledningsofficer på HMS Vinga. Foto: Johan Månsson/Försvarsmakten

De deltagande fartygen under veckans övningar kommer från Tyskland, Storbritannien, Lettland, Litauen och Norge och de har under de senaste fyra månaderna ingått i Natostyrkan som då har rört sig från norra Norge via västerhavet till Östersjön.

Övningsupplägget har till stor del planerats av Sverige och har fokuserat på att möta olika typer av hot, samtidigt som man röjer minor. Detta är något som alltid behöver övas då minröjningsverksamheten ofta låser upp fartygens rörelsefrihet och personal. Det gäller då att snabbt kunna ställa om till en högre beredskap ombord. Stridsledningsofficeren är en nyckelperson i att använda radar och andra sensorer rätt och att hålla koll på omvärldsbilden så besättningen är beredd när hotet uppkommer.

- För att få en tidig förvarning om händelser gäller det att använda radar och andra sensorer optimalt men också att ha en god kommunikation med övriga enheter. Den samlade lägesbilden bygger på att fartygen samarbetar, säger stridsledningsofficeren Andreas Holmqvist.

Samövning mellan Natos stående minröjningsstyrka och Tredje sjöstridsflottiljens fartyg HMS Vinga i december 2016.
Några av fartygen i övningen samlade när de lämnade Karlskrona. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

Hög svårighetsgrad ger utveckling

Övningsområdena för minröjningen består både av farleder  och ankringsområden och skall i så stor utsträckning som möjligt efterlikna viktiga farleder och områden. Områdena ligger utspridda längs Blekingekusten där övningsminor är utlagda som ska hittas och oskadliggöras.

- Vi har i planeringen försökt skapa övningsområden med hög svårighetsgrad. Det kan exempelvis handla om att fälla minor i områden med stenig eller ojämn botten för att försvåra för fartygens sonarsystem eller att ett ankringsområde med kuperad botten skall röjas. Allt syftar till att ge besättningarna utmaningar och möjlighet att utvecklas, säger Johan Granqvist som har varit huvudansvarig för planeringen.

Det svenska fartyget tillhör 33.minröjningsdivisionen i Karlskrona och består förutom HMS Vinga av HMS Ulvön, HMS Sturkö och en divisionsstab. Övningarna avslutas på onsdag i Hanöbukten då Natostyrkan återigen beger sig västerut. För besättningen på HMS Vinga är det någon vecka kvar innan välförtjänt julledighet väntar.