Hemvärnets Musikkår Guldsmedshyttan kom till 1983, men bildades egentligen som Guldsmedshyttans bruksmusikkår år 1900. Det finns 26 musikkårer i Hemvärnet. De medverkar vid högvaktsavlösningar och andra militära ceremonier, men representerar även Sverige och Försvarsmakten vid olika begivenheter utomlands. I år fick man åka till Skottland.
− Förra året var väldigt hektiskt med många spelningar och mycket förberedelser. Vi gjorde upp att ta det lite lugnare i år, så vi plockade bort en hel del spelningar som brukar stå på programmet, så fick vi det här som en liten bonus istället. Nu träffas vi under fyra dagar och får nya upplevelser med oss, det är viktigt för det sociala och för att ytterligare förbättra gemenskapen, sammanfattar kårens dirigent kapten Tommy Lundholm.
Minnesdag med rosor och säckpipor
Under sjuårskriget utkämpades 1 augusti 1759 Slaget vid Minden i nuvarande Tyskland. Där deltog King´s Own Scottish Borderers (KOSB) och lyckades stå emot franska kavallerianfall, ovanligt för fotförband vid denna tid. Till minne av detta firas varje år Mindendagen vid regementets trehundraåriga kaserner i Berwick-upon-Tweed vid gränsen mellan England och Skottland. Före detta officerare och manskap paraderar genom staden med tre säckpipeband i täten, i år förstärkt med kåren från Guldsmedshyttan. Det delas ut röda rosor till alla att fästa i huvudbonaderna precis som man gjorde 1759 för att känna igen egen trupp i striden. Här spelade kåren bland annat Scotland the Brave kraftfullt och med stor bravur. De säkerligen i detta fall kräsna skottarna i säckpipebanden jublade och applåderade efteråt.
Musikkåren Guldsmedshyttan spelar Scotland the Brave under publikens jubel.
Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Gäster hos ett skotskt regemente
Musikkåren och medföljande personal från Örebro-Värmlandsgruppen fick ett generöst mottagande och förläggning på Royal Regiment of Scotland utanför Edinburgh. Det var en del fritid mellan inplanerade spelningar och det fanns tid att bese staden Edinburgh.
Löjtnant Christopher Gardner har varit i regementet ett år. Man har haft besökare från Australien tidigare, annars är det första gången han träffat gäster från utlandet här.
− Det är en helt annan kultur hos er, vi talade lite förut om olikheter vid ceremonier och så, säger Christopher.
− Det var intressant att höra om sammanhanget tidigare i historien och om planet som kraschade, fortsätter han och syftar på en händelse i Värmland 1945 där skotska soldater förolyckades.
I slott och kyrka
Ytterligare två spelningar genomfördes under söndagen. Den ena var vid Stirling Castle. Där var det ett blandat program med marscher, inslag ur ABBA:s reportoar, musiken till senaste James Bond-filmen bland annat. Man spelade också Horgalåten i ett arrangemang för orkester. Styckets något kusliga tongångar förstärktes av upptornande moln och en häftig regnskur.
Konsert vid Stirling Castle.
Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
På kvällen konserterade man i församlingshemmet vid kyrkan i Broxburn, ett uppskattat inslag av den i detta fall lite äldre publiken. Det var något slitna musiker som på måndagen bussades till flygplatsen i Edinburgh. Man inser att det man ser och hör när de spelar bara är en liten del av deras verksamhet. Mycket tid går åt förutom för repetitioner till planering och förberedelser med noter och ofta förekommande programändringar. Utrustningen, alltså instrumenten, de släpar runt med är till dels både stora och tunga och framförallt känsliga och dyrbara. De flesta har bekostat sina egna instrument.
Marja Waltherson spelar klarinett. Det som gjort störst intryck på henne under resan är säckpipebanden och alla gamla byggnader.
− Helt fantastiskt, verkligen en upplevelse, säger Marja.
Inspiration och nya intryck
− Vi valde att göra det här under ett år då musikkåren kraftsamlar och rekryterar ny personal och i och med det komma igen starkare under kommande år, därför ville vi ta den här möjligheten att inspireras av ny musik, nya platser och ett annat lands militära kultur, säger Örebro-Värmlandsgruppens chef överstelöjtnant Bengt Fransson.
− Jag tycker att det har gått bra, musikkåren har logistiskt fått genomföra en flygresa, vilket vi aldrig har gjort förut, fortsätter Bengt Fransson. De fick anpassa sig efter andra musikkårer, i detta fall säckpipeband och spela tillsammans med dem och har fått spela i olika miljöer med olika akustik både utomhus, inomhus och på en borggård.