Camp Victoria – vad hände sen?

Fredag morgon den 12 februari, 2016

En snål, kall vind blåser på vägen till före detta Camp Victoria och vi ser tydligt hur landskapet har förändrats, många nya byggnader finns uppförda. Men när man kör in på det gamla camp-området är det första intrycket att "tiden stått still", vilket är delvis rätt eftersom området blev mer eller mindre återställt till 1999-års skick i samband med överlämnandet för fem år sedan.

Det var här som många svenskar och andra nationaliteter upplevde såväl intressanta som väldigt utmanande händelser. En av de större utmaningarna var kravallerna i mars 2004 runt om i Kosovo, men särskilt i den angränsade byn Caglavica. Men det var också här som fältartister och andra musikband bjöds in för att underhålla. Det var här som soldaterna fick möjlighet att äta god husmankost och fira svenska högtider.

Vi bjuds in till en av byggnaderna, där Emergency Management Agency (EMA) håller till i. EMA är en enhet under inrikesministeriet i Kosovo som ansvar för att samordna landets insatser mot olika typer av naturkatastrofer eller andra större olyckor. Rummet vi sitter i är det före detta multinationella militärpolisenhetens (MNMP E) arbetsrum och vi kan känna en viss nervositet innan mötet börjar. Denna oro går dock över mycket snart och vi har bra och intressanta diskussioner. Personalen på EMA är mycket nöjda med sin lokalisering och snart vill de veta mer om vad Sverige hade för verksamhet på området.

En kortare rundtur görs och vi besöker bland annat det så kallade "MUP-huset", där den svenska kontingenten inrymde såväl arbetsutrymmen som förläggning. Byggnaden nyttjades av det forna jugoslaviska inrikesministeriet (Ministarstvo Unutrašnjih Poslova) innan den blev svenska kontingentens hemvist. Idag nyttjar Kosovos inrikesministerium byggnaden och låter polisinspektoratet husera där.

Vi fortsätter in på området, där vi passerar byggnaden som nyttjades av tolkarna, underhållsbyggnader samt byggnaden som bland annat. innehöll "Muddy Mess". Samtliga dessa byggnader står idag tomma och våra besöksmottagare från EMA uppger att det finns vissa planer på att etablera nya byggnader på platsen för fortsatt utveckling inom ramen för inrikesministeriets verksamhet.

Det är dags att avsluta mötet och vi tackar för möjligheten att besöka det gamla camp-området. Vi kan se att myndigheterna i Kosovo nyttjar delar av området för viktig verksamhet och det känns mycket bra i hjärtat. Vi kan även se att delar av området ännu inte har tagit i anspråk, men att planer finns. Med både glädje och lite sorg i hjärtat vänder vi tillbaks till Pristina och i bilen börjar vi le och snart hörs tonerna från ”Hemåt det bär…"