På okänd mark

Det är för tidigt att dra några slutsatser varför så många tjejer har valt att göra GMU.

− Vi behöver de bästa soldaterna oavsett kön. Naturligtvis känns det roligt att så många tjejer ser Försvarsmakten som en attraktiv arbetsgivare. De har sökt, antagningsprövat och nu påbörjat utbildningen hos oss, säger Henrik Lindgren, kompanichef för GMU-kompaniet.

Förväntansfulla och supertaggade

Rekryterna kommer från hela Sverige, vissa har aldrig varit så här långt upp i norra delen av landet tidigare. Varken Michaela Fors eller Marcus Andersson hade varit längre norrut än Åre och Östersund.

För Michaela Fors från Borlänge växtes intresset för Försvarsmakten när hon under sin gymnasietid på Räddningsgymnasiet skulle på fjällräddning i Sälen.

− Egentligen vill jag bli brandman men det var under det dygn vi tillbringade i snöbivack som jag fick upp ögonen för Försvarsmakten. Det var riktigt oväder och vi hade fått låna militär utrustning. Det var då jag kände att det var det här jag ville göra, säger hon.

Marcus Andersson från Uppsala har siktet inställt på att bli helikoptertekniker.

− Jag har bakgrund i Flygvapenfrivilligas ungdomsverksamhet. Där har intresset vuxit fram från det flygintresse jag har som grund. Det är tekniken som lockar och så vill jag vara delaktig i organisationen. Demokratifrågor är viktigt för mig, säger han.

Vad är deras förväntningar på tiden som rekryter?

− Jag tror det blir mycket repetition och jag är förväntansfull. Det kommer att vara jobbigt ibland och jag hoppas på en bra grupp med gott samarbete, säger Marcus Andersson.

− Jag är inte ett dugg nervös. Det känns jättekul och jag är supertaggad. Det är spännande och det kommer vara utmanande − mentalt. Jag tror att jag kommer att växa som människa och få en förståelse för Försvarsmaktens uppgifter och roll i samhället, avslutar Michaela Fors.