– Det var under en ledig dag som jag fick ett samtal från bataljonschef Rikard Bengtsson om att han hade en uppgift till mig till bröllopet, berättar Katarina Randers.
Hon trodde då att det handlade om att stå grenadjärvakt i slottstrappan, men nej, det handlade alltså om att Sofia hade bett om att få en kvinnlig kammarpage som stöd med släpet.
– Det är en uppgift som ligger långt utanför min trygghetszon, men det är en fråga man bara får en gång i livet och då tackar man ja, säger Katarina Randers.
Direkt kommunikation med brudparet
Det var inte helt tydligt för Katarina vad uppdraget egentligen innebar när hon tackade ja, men hon träffade prinsparet två gånger innan bröllopet och hon var med på generalrepetitionen dagen innan. Tack vare en bra kommunikation direkt med bruden och brudgummen, som fick Katarina att känna sig bekväm med uppgiften, kunde hon genomföra uppdraget på ett bra sätt.
– Det var lite nervöst, men under bröllopet försökte jag bara tänka på oss inne i kyrkan och inte så mycket på alla andra som tittade. Jag hade fokus på att prestera bra och bidra till att göra dagen till det som brudparet och kungafamiljen förväntade sig, berättar Katarina Randers.
Katarinas uppdrag inleddes när hon hämtade bruden i riksmarskalkens kammare och avslutades när hon följde bruden till middagen efter fotograferingen. Själv fick Katarina ikläda sig kammarpagens uniform som består av en mörkblå jacka med guldgaloner och halskrås samt knäbyxor. En uniform som används av Livbataljonens officerare och soldater då de tjänstgör som kammarpager vid ceremoniella tillfällen, till exempel vid just bröllop och högtidliga audienser.
– Jag var väldigt trött efteråt, det var en anspänning. Men det var väldigt kul, jag är glad att jag har gjort det och fick vara mitt i smeten, säger Katarina Randers.
Ansvara för bevakningen
Medan vi pratar befinner sig Katarina på Drottningholms slott där hon just gått av sitt pass.
– Här är min uppgift att tillsammans med vaktchefen ansvara för bevakningen av slottet, att släppa iväg posterna, visitera dem och vara beredd på att rycka in om något händer.
Katarina är fanjunkare och arbetar som ställföreträdande plutonchef. Hon har också en befattning som kompanifanjunkare, vilket innebär att hon fungerar som mentor för yngre befäl, ser till att de vidmakthåller kompetensen till exempel vid stridsutbildning och följer upp vilka som är lämpliga för vidareutbildning. Katarina började sin karriär inom Försvarsmakten som värnpliktig inom dåvarande 6:e kompaniet på Livgardet. När det nya specialistofficerssystemet började införas var hon en av de första som gick specialistofficersutbildningen 2007-2008. Sedan dess har hon arbetat inom Livgardet som instruktör, stridsledningsbefäl och nu senast som ställföreträdande plutonchef.
– Vi får se vilka möjligheter som finns i den nya organisationen (som ska intas med början 2016), men helst skulle jag vilja ägna mig åt jobbet som kompanifanjunkare på heltid, säger Katarina Randers.
Efter uppdraget som kammarpage i händelsernas mitt; vad drömmer du om för uppdrag?
– Jag har varit med på två bröllop, jag har tjänstgjort i Afghanistan och jag har uppdraget som kompanifanjunkare, så jag kan inte komma på något annat jag skulle vilja göra. Jag är mycket nöjd just nu, säger Katarina Randers.