NSE:t ligger i utkanten av Malis huvudstad Bamako och här hanteras allt från lokala transporter av tjänsteresenärer med ärende in till staden till lokala inköp av förnödenheter av olika slag och mottagning, omlastning och vidaresändning av gods från Sverige. Det betyder långa dagar för Ingvars sex medarbetare André Wiik, Christina Hästesko, Rebecca Leidstedt, Ola Essner, Fredrik Svensson och Lennart Rådman. Formellt har de befattningar som transportofficer, inköpare, logistikassistent eller terminalsoldat, men, som inköparen Christina Hästesko säger, eftersom vi är så få måste alla hjälpa till med allt och det kan innebära upphandling hela dagen, redovisning på kvällen och hämtning och lämning av passagerare på flygplatsen på natten.
– Jag har egentligen två befattningar, säger Ingvar Eriksson. Jag är både chef för NSE och logistikofficer, vilket innebär att jag måste både jobba med dagliga logistikproblem och leda och planera vår verksamhet på längre sikt.
För Ingvar och hans medarbetare är tiden i Mali snart till ända. De lämnar en uppbyggd camp med bostäder för transitresenärer, matsal, hygiencontainrar, elförsörjning, ett gym och en väl fungerande hantering av gods, passagerare och inköp. Annat var det när de kom till Bamako i december 2014.
– Det fanns en grusplan och 14 betongplattor här då, berättar Ingvar. Vi fick bo på hotell och jobba med kontoret på fickan den första tiden. Vi har rest alla tält här själva och hjälpt till med alla möjliga jobb, för vi var tvungna att komma bort från hotellet för att kunna börja jobba på riktigt, säger han.
– Det har varit riktigt jobbigt att behöva etablera oss själva här och samtidigt som vi stött etableringen av Camp Nobel i Timbuktu. Men det har gått väldigt bra med tanke på omständigheterna, säger han.
Allt har heller inte blivit som förväntat under planeringsskedet i Sverige. Ingen kunde till exempel föreställa sig att lokala transporter skulle ta så mycket som mellan hälften och 60 procent av arbetstiden. Men nu är det dags att göra bokslut inför överlämningen till efterföljarna i Mali 02 och Ingvar Eriksson summerar sina erfarenheter i två punkter:
– Om jag fick göra om det här skulle jag lägga mycket mer energi på att skapa bättre förståelse för vår verksamhet, hur komplex den är, säger han och berättar om omfattningen av materiel- och persontransporterna till Timbuktu. Hela Mali 01 har transporterats upp till Timbuktu med stöd av NSE:t i Bamako. Hela ingenjörförbandet som byggde Camp Nobel, Mali 00, har transporterats hem via NSE:t. Man har hanterat samtliga leaveresenärer från Mali 01 och tagit emot tre luftbroar med materiel från Sverige. Luftbroarna har inneburit att man tagit emot gods som levererats från Sverige med de stora transportflygplanen C 17 eller AN 124, lastat av, packat om och lastat på flygvapnets Hercules-plan för vidare transport till Timbuktu. Bara luftbroarna har inneburit hantering av ungefär 600 ton gods. Mängder av gods har också gått på lastbil den långa och riskfyllda vägen från Bamako till Timbuktu.
Men nu är det alltså dags för Ingvar Eriksson och hans medarbetare att lämna över. Det är slutet på hans sjätte mission och slutet för Mali 01:s NSE. Efterföljarna i Mali 02 är redan på plats i Bamako.
Hur sammanfattar du insatsen?
– Jag är så otroligt stolt över det vi har åstadkommit här och jag är så otroligt stolt över det här gänget som jag fått jobba med, säger han.