En decemberdag 1954 rodde sänkningspatrullen ut i Ältasjön, i Nacka. När man kommit ut till sjöns djupaste del sänkte man sin last till botten, tändrör till luftvärnsammunition. De över 2000 tändrören hade bedömts som instabila, och kunde därför inte användas. Uppdraget genomfördes på beslut av regeringen och var det sätt som användes för att hantera instabil ammunition på 50-talet. Idag finns det andra och bättre metoder. Med start i måndags, knappt 60 år, är Försvarsmakten åter ute vid Ältasjön.
– Vår uppgift är att lokalisera och undersöka ammunitionen. Utifrån den inhämtade informationen kommer sedan ett beslut att fattas om vidare åtgärder, säger Jonas Hedman som leder insatsen i Ältasjön.
2003 genomfördes en analys av ammunitionen där risken för omgivningen bedömdes som liten. Detta på grund av placeringen, djupet och att tändrören låg inbäddade i bottensedimentet. Om den nya analysen drar samma slutsats återstår att se.
– Ammunitionen utgör ingen direkt fara för boendes i närheten av sjön. Låter man den förbli orörd finns minimal risk för detonation. Men man ska komma ihåg att den sänktes för att den är instabil, och om den hanteras felaktigt så kan den explodera, säger Jonas Hedman.
Under sommarmånaderna är det många som badar och fiskar i sjön, något man kan fortsätta med enligt Jonas.
– Platserna för sänkningarna är långt ifrån utpekade badplatser och ligger på ungefär 5 meters djup. Sikten på botten är ca 10 centimeter. Vi har använt oss av en speciell minsökare och röjdykarna som är specialutbildade för att kunna hitta ammunition i de förhållanden som råder i sjön.
Om man mot förmodan skulle komma i kontakt med ammunition ska man inte röra den, ta ut positionen och ringa till polisen som i sin tur kontaktar Försvarsmakten.