Ledpenetrering för ett säkert Östersjön

Moderna sjöminor läggs på botten och är ofta tillverkade för att ge ett svagt sonareko. Detsamma gäller för tusentals stenbumlingar och andra naturliga bottenformationer. Blandat skräp som av olika anledningar hamnat på havets botten såsom kylskåp, oljefat, varmvattenberedare, spisar, utegrillar, fisketråldelar och högar med avloppsrör kan vara luriga falska ekon som operatörerna behöver lära sig att särskilja. Dessutom tillkommer gamla minor och flygbomber från världskrigen som finns på många platser i Östersjön. De gamla mineringarna ligger oftast i anslutning just till viktiga farleder.

Det är svårt att med säkerhet att avgöra med sonaren om ekot är en sjömina. I detta läge dykerröjdykare eller undervattensfarkoster ner på den utpekade positionen för att optiskt identifiera föremålet. I ett skarpt läge stänger detta kanske en hamn eller en farled flera dagar. För att snabba på arbetet behöver de ofarliga föremålens positioner vara kända, så att minröjningsfartygen kan koncentrera sig på att undersöka och vid behov spränga de föremål som avviker från dem man redan känner till och på så sätt krympa tidsåtgången till i bästa fall några timmar för att öppna en minerad farled eller hamn.

Ledpenetrering, som företagstypen kallas, är ett tidsödande arbete, närmast att likna med någon slags lantmätning under vattnet. Det kräver mycket stor noggrannhet och ger sonaroperatörerna ombord på minröjningsfartygen nödvändig träning för att kunna göra detsamma i händelse av ytterligare försämrat säkerhetspolitiskt läge.