Ut i verkligheten
Innan soldatprovet påbörjas får eleverna lära sig allt om de olika moment som kommer att dyka upp under det. Bland annat behöver de lära sig att skjuta, sjukvård och hur man kan göra upp en eld. Alla dessa moment tar en praktisk inriktning så deltagarna ska få prova på dem mer ingående. Under sambandsutbildningen vittnar sergeant Jonas Eriksson om detta.
-I skolan är allting så optimalt. Allt sker under så perfekta förhållanden. Sedan när man kommer ut i verkligheten fungerar inte allting som det ska. Samband är självmarkerande. Man märker direkt om man får någon kontakt. Är det så att det inte fungerar som det ska får man istället börja tänka mer kreativt. Kanske genom att byta plats eller kontrollera att radion har rätt inställningar, säger sergeant Eriksson.
Användning i vanliga livet
De kunskaper som eleverna får under kursen är inte bara något som de enbart behöver kunna under kursens genomförande, utan istället något som kommer kunna användas även efter kursens avslut.
- Hur bra är det inte att kunna ta hand om en skadad person? Hur bra är det inte att veta hur man ska träna på ett bra sätt, eller för att del kunna ta hand om både sig själv och sin grupp? Vi lär dem saker som de kommer kunna ha stor användning av efter kursens avslut hoppas vi, säger löjtnant Kollmann.
Hon berättar att alla momenten kommer att provas på under deltagarnas slutprov som kommer att ske genom ett så kallat soldatprov, en form av militärt prov som ställer höga krav både fysiskt och psykiskt. Även om deltagarna inte fått någon som helst utbildning i strid menar hon att det upplägg som ett soldatprov har är fördelaktigt då det sätter tydliga riktlinjer i vad som ska göras, vilken tid det får ta och hur man skall lägga upp det.
Ljuset i tunneln
Soldatprovet sträcker sig över en längre tid, under vilken kursdeltagarna får gå en sträcka, genomföra ett moment och sedan fortsätta gå vidare till nästa moment. Målet är att testa dem i de grupper de blivit indelade i. Blanda kompetenser och erfarenheter för att på så sätt bli bättre.
- Vi har valt att ha en högre fysisk nivå i år. Träning är bra och många mår bra av det, här får de dessutom en möjlighet att testa sig själva, säger löjtnant Kollmann.
Den sträcka deltagarna får gå under dagen är strax under tre mil, innehållandes sex olika stationer med moment. När samtliga har klarat av alla moment efter lite mindre än tjugo timmar genomförs en gemensam marsch. Mörkret börjar komma, och deltagarna är ovissa om vad som kommer att ske.
- Byt om till motoroverall, t-shirt och hämta ett par skor här i er storlek, kommenderar löjtnant Kristoffer Hådding till truppen.
Ovetandes vad som skall ske byter kursdeltagarna om enligt de givna direktiven. De får order om att ställa upp sig på en kolonn, hålla kamraten framför dem i handen så ingen skall försvinna och sedan följa kurschefen. Löjtnanten visar in dem på en mindre stig, ännu en mindre och till slut ner i ett vattendrag. Gruppen fortsätter att vada fram i vattnet och gyttjan, för att till slut få order om att fortsätta in i den vägtrumma som leder under E 18.
-Det är en psykisk utmaning för många i gruppen. Under dagen har det handlat om att kämpa på rent fysiskt. Nu är det tvärt om, nu ska den klaustrofobiska känslan som kan uppstå övervinnas och i och med det flytta sina gränser och våga mer. Det kan kännas lite obehagligt, men är inte farligt bara man gör rätt. Lite som att åka berg- och dalbana alltså, säger löjtnant Kollmann.
Efter att ha varit igång sedan åtta på morgonen går nu den sista deltagaren igenom den trettio meter långa tunneln under E 18. De personer som för ett par dagar sedan satt knäpptysta i en filmsal har nu vuxit tillsammans och blivit en grupp som gemensamt klarat ett svårt prov. Både fysiskt och psykiskt. Klockan är nu halv tre på natten och alla tjugonio kursdeltagare har klarat soldatprovet.