Försvarsmakten bärgar den omkomna pilotens kvarlevor

I somras påträffades kvarlevorna från en omkommen pilot efter ett flyghaveri på trettiotalet. Eftersom inga kända efterlevande gjort anspråk på kvarlevorna beslutades att låta piloten få vila i frid på platsen. Men efter uppmärksamhet i media har Försvarsmakten fått kontakt med anhöriga, som nu hemställt om att kvarlevorna ska bärgas.

Flygvapenchef Micael Bydén vid flygvapnets minnehall på Tre Vapen i Stockholm. Furir Carlssons namn finns på väggen där omkomna beättningsmän hedras.
Flygvapenchef Micael Bydén vid flygvapnets minnehall på Tre Vapen i Stockholm. Furir Carlssons namn finns på väggen där omkomna beättningsmän hedras.
Flygvapenchef Micael Bydén vid flygvapnets minnehall på Tre Vapen i Stockholm. Furir Carlssons namn finns på väggen där omkomna beättningsmän hedras. Foto: Marcus Åhlén/Försvarsmakten

– Vi har självklart omvärderat vårt beslut nu när vi fått kontakt med furir Carlssons systerdöttrar och de uttryckt önskemål om att vi ska bärga hans kvarlevor, säger flygvapenchef Micael Bydén.

De anhöriga uppskattar Försvarsmaktens hantering av ärendet så här långt, men då de insett att dykare med modern utrustning kan nå haveriplatsen anser de att saken kommit i annat läge.

Enligt en anmälan som inkommit till Motalapolisen ska gravplatsen dessutom skändats någon gång under vintern.
– Vi ser väldigt allvarligt på de uppgifterna. Det är oerhört besvärande att det finns människor som inte respekterar lagen om griftefrid, säger Micael Bydén.

Försvarsmakten har inte besökt platsen för att bekräfta uppgifterna, men Micael Bydén har full förståelse för de anhörigas oro.
– Vi kommer nu tillgodose deras önskemål så att de kan föra kvarlevorna till familjens gravplats.

Flygplanet, en Fokker S6, havererade den 23 juni 1937 i Vättern och både piloten och observatören omkom. Pilotens kvarlevor följde med flygplansvraket i djupet och på grund av djupet kunde det då inte bärgas. Flygvapnet genomförde en ceremoni med präst och anhöriga efter olyckan och haveriplatsen har sedan dess betraktats som gravplats.