Margit har tjänstgjort som förbandsläkare på Amfibieregementet sedan september 2007. Hon är specialist i allmän medicin och innan hon sökte sig till Försvaret tjänstgjorde hon under flera år som distriktsläkare bland annat på Vendelsö vårdcentral och Previa.
– Anledningen till att jag sökte mig till Försvarsmakten, var bland annat att jag sökte nya utmaningar och Försvarsmakten verkade vara en spännande arbetsplats. Att tjänstgöra här är väldigt omväxlande, ena dagen arbetar jag här på mottagningen för att nästa dag arbeta någonstans ute i skärgården då jag och mina sjukvårdskollegor följer förbandsverksamheten ute i övningsområdet. Något som jag också uppskattar mycket är möjligheten till att genomföra fysisk träning på arbetstid. Här på förbandet finns alla möjligheter till olika former av träning.
Internationell tjänstgöring en del i yrket
Inte allt för länge sedan, byggde internationella insatser i Försvarsmakten i huvudsak på frivillighet, det vill säga det var inte obligatoriskt som anställd i Försvaret att tjänstgöra utanför Sveriges gränser även om flertalet såg det som en naturlig uppgift. I samband med att Försvarsmakten påbörjade den stora förändringen, ändrades även kraven på all anställd personal. Alla skulle vara beredda på internationell tjänstgöring, civilanställda såväl som soldater och officerare.
– Att jag åker med till Afghanistan är faktiskt lite av en slump. Då det är Amf 1 som ansvarar för den nu pågående insatsen FS 25, har jag av naturliga skäl varit med vid uppstartsarbetet inom funktionen sjukvård. Det visade sig under planeringsarbetet att det saknades en läkare och jag blev då tillfrågad att åka med. För mig kändes det självklart både viktigt och bra att stödja det egna förbandet, men det var också viktigt att det skulle fungera för mig och min familj och med lite pusslande så har vi löst det på ett bra sätt, säger Margit
Att åka i väg på internationell tjänstgöring kräver en del förberedelser. Då Margit är civil har hon genomgått en grundläggande soldatutbildning (GSU), i syfte att just fungera som soldat om det skulle bli nödvändigt. GSU är ett krav som ställs på all insatspersonal som i grunden inte har en militär skolning. I utbildningen har det ingått allt ifrån fysisk träning till att kunna hantera sitt eget vapen.
– Utbildningen har varit lång och det har ibland varit lätt att tappa fokus på sitt eget jobb, i mitt fall som läkare. Stundtals har det varit mycket fokus på stridsutbildning, personligen har jag ibland tyckt att det kanske blev lite väl mycket med tanke på att jag kommer att tjänstgöra som läkare och inte soldat. Jag hade gärna vävt in än mer utbildning som rör min funktion såsom till exempel tropikmedicin. Jag tycker dock att utbildningen i sin helhet har varit bra, och vi har varit ett bra gäng under GSU:n, alla med olika sjukvårdserfarenheter och ett stort åldersspann, där den yngsta var 25 år och den äldsta var 58 år.
Kompetenshöjning
Att åka ner som läkare eller sjukvårdspersonal är ju lite speciellt. Alla åker ju ner för att göra en insats, men samtidigt kan just en sjukvårdsinsats innebära det värsta tänkbara, det vill säga att någon eller några har varit i strid eller kört på en hemmagjord vägbomb.
– Jag kommer i huvudsak att tjänstgöra på den Svenska campen där arbetet mycket handlar om daglig sjukvård, kvalificerad första hjälpen och inte minst att stabilisera en eventuell patient för vidare transport i första hand till det Tyska sjukhuset som finns i området. Enkelt beskrivet kommer mycket av arbetet att omfatta allt som sker på en vanlig svensk vårdcentral.
– På daglig basis blir min uppgift att fungera som konsult till sjuksköterskorna. Som läkare kommer jag också att ha ständig jour och ska dessutom vara beredd på, att vid behov ersätta den medicinska verksamhetschefen. Verksamhetschefen har det övergripande ansvaret för all sjukvårdsplanering under missionen, han/hon fattar i regel också alla medicinska beslut. Det kan röra sig om allt ifrån vilka nödvändiga medicinska åtgärder patienten behöver till att fatta beslut om att den fortsatta vården skall ske hemma i Sverige.
– En liten farhåga som jag har är ju naturligtvis hur jag kommer att hanterar ”lugnet”. Samtidigt är det ju positivt om det är lugnt, det vill säga, ingen av vår egen eller annan personal kommer till skada eller blir sjuka. Sammantaget ser jag den här missionen som en kompetenshöjning av mig själv som förbandsläkare, inte direkt inom funktionen sjukvård, utan snarare ur andra aspekter. Då jag själv har genomfört den grundläggande soldatutbildningen, har jag ökat min förståelse och kunskap om hur det faktiskt är att bära och använda utrustningen som våra killar och tjejer har. Att sedan också tjänstgöra i ett insatsområde, med allt vad det innebär, ger ytterligare en dimension och jag kan bättre förstå personalen som har varit på insats då jag själv kommer att ha erfarenheten, säger Margit.