På patrull i afghanska förorten

Klockan har precis passerat sju på morgonen när åttamannapatrullen passerar grindarna vid den svenska basen i Afghanistan. Den tidiga timmen till trots visar termometern redan på dryga 30 grader.
– Visst är det varmt att fotpatrullera i tung utrustning när det är så här pass varmt, men det funkar riktigt bra. Det gäller att dricka vatten, säger Stefan.
Nästan direkt ansluter barnen, som hoppar, leker och stojar kring soldaterna.
– Ibland kan det till slut vara drygt hundra barn som följer med oss på den runda som vi för tillfället tar. En del följer med oss hela vägen, en del bara genom det kvarter de bor i. Barnen är faktiskt alltid glada och snälla. De gillar oss, säger Stefan.

Viktigt med kontakt

Patrullen är medvetet social. Tack vare lokalt anställda tolkar fungerar kommunikationen.
– Vi vill ha kontakt. Lättast får man kontakt med medelålders män. De säger ofta vad de tycker. Vi får alltid veta om något är dåligt eller bra. Det här är viktigt för oss. På så sätt kan vi föra den här informationen vidare till våra chefer, som kan göra något åt saken. Man märker också direkt om stämningen är bra eller dålig - på en blick, på en utebliven hälsning eller på ett spontant glatt tillrop, säger Stefan.

Vid det lilla torget med de små utomhusbutikerna stannar patrullen till. De vuxna männen hyssar de allt mer högljudda barnen som svärmar krig besökarna.
– Det här var en riktigt bra dag. Vi fick många goda kontakter och bra samtal. Våra grannar mår bra och de känner sig lugna och trygga. Det känns bra för oss, säger Stefan.