I vintras släppte FN en uppmärksammad rapport om missförhållanden och tortyr i afghanska fängelser. Efter egna utredningar bekräftade Karzai regeringen att problemen var ett faktum. Av 635 intervjuade manliga fångar vittnade hälften om att de blivit utsatta för övergrepp, hotats med våldtäkt eller avrättning och torterats på olika sätt. Efter att ha tagit del av FN:s rapport slutade Isaf att skicka eller förflytta fångar till vissa anstalter. Enligt svensk lag får svenska soldater aldrig överlämna fångar till myndigheter i länder där det förekommer tortyr. Även inom Isaf finns tydliga restriktioner.
– Isaf varken får eller vill lämna över fångar till anstalter där de riskerar att torteras eller där deras mänskliga rättigheter inte tillgodoses, säger Richard Pålsson, chef för den svenska militärpolisen i Afghanistan.
Tillsammans med tysk militärpolis inom Regional Command North ingår han i en grupp som kallas CDeFACT (Combined Detention Facility Assessment Certification Team) och som har till uppgift att besöka fängelser och säkerställa att de uppfyller kraven.
– Här i norr har vi inte tagit några fångar på över två år, men vi måste ändå försäkra oss om att det finns anstalter som håller måttet om det mot förmodan skulle bli aktuellt, säger Pålsson.
Rent praktiskt innebär det att de som ingår i CDeFACT reser runt och besöker anstalter. De intervjuar chefer, vakter och fångar. De letar också upp och intervjuar fångar som nu förflyttats till andra anstalter.
– Eftersom de inte längre har några kopplingar till anstalten ifråga tror vi att vi då får en mer sanningsenlig bild av situationen där, säger Paul Bernsdorf, samverkansofficer vid tyska militärpoliskontoret vid Regional Command North och ansvarig för inspektionsteamen.
Han fortsätter:
– Så snart vi har tillräckliga underlag för att göra bedömningen att inga övergrepp förekommer vidarebefordrar vi information till Isaf Joint Command i Kabul där beslut fattas om huruvida en anstalt ska certifieras.
När en anstalt certifierats fortsätter man att genomföra uppföljningsbesök varje månad utan förvarning om när man kommer.
Det är inte helt lätt att hitta anstalter som håller måttet. Bara i Helmand står ett 35-tal anstalter på FN:s svarta lista. I norr är läget bättre men svenskarna har ändå fått besöka ett antal anstalter innan man hittat rätt.
– Det vanligaste problemet är trängsel vilket i sin tur skapar andra problem som slagsmål och övergrepp, säger Pålsson.
I Regional Command North finns för närvarande två anstalter som är certifierade och godkända. En av dem ligger i svenskarnas operationsområde i Mazar-e-Sharif. Det är en liten anstalt med bara tio fångar fördelade över två rymliga celler med fem fångar i varje.
– Enligt vår bedömning finns det ingen anledning att tro att där skulle förekomma några övergrepp, säger Pålsson.
I hopp om att få fram en mer långsiktig lösning på problemet har Isaf startat omfattande program där afghansk polis utbildas i mänskliga rättigheter och metoder för att hantera fångar som startar bråk utan att själva ta till våld.
– Här har man gjort jättestora framsteg och numera bedriver afghanerna själva utbildningen internt. Det är ett viktigt steg mot att afghanerna själva övertar allt ansvar, säger Bernsdorf.