Hundskötare Lotta Möllersén kommer till jobbet på stationen klockan sju den här dagen. Det är full fart från start med utfodring av tikar och de valpar som har börjat få fast föda. Tikarna rastas, hundboxarna städas och de dräktiga tikarna ”tempas”. Tikarna lämnar sina fodervärdar när det är ungefär tre veckor kvar till valpning och för att få en hint om när det börjar bli dags tar hundskötarna tempen på dem en gång om dagen. En rejäl sänkning av temperaturen brukar betyda att det kommer valpar inom ett par dagar. Eftersom det är tisdag ska tikarna dessutom besiktigas.
– Tikarna får en ordentlig veterinärbesiktning när de kommer till oss, därefter gör vi hälsokontroll en gång i veckan under de totalt tre månader de är hos oss, berättar Lotta.
En efter en hämtar hon tikarna från sina boxar för att tillsammans med veterinär Marie Nolén se över vikt, ögon, tänder, öron, bäcken, juver och klor.
– Precis som vi kan hundar få problem med mjölkstockning, säger Marie när hon undersöker en av de lugna och trygga tikarna.
Tacksamma att arbeta med
Efter lunch är det dags att rasta tikarna igen och Lotta går runt kvarteret med kollegan Maria Mikaelsson. Det är ruggigt. Mittemot hundavelsavdelningen står Sollefteå garnison tomt sedan 2001. Lotta väljer att ta en kortare promenad med Filly, som är dålig i magen och har blivit lite tunn. Lotta, som har jobbat på avdelningen i fem år, är utbildad djurskötare och har bland annat jobbat på djurklinik innan.
– Hundarna har det otroligt bra här, det är som ett lyx-BB och det är tacksamt att arbeta med dem – de är alltid glada. Jag gillar att vi får vara ute mycket och vi har stor frihet att lägga upp dagarna som vi vill. Men när det är kallt och kolsvart är det inte lika roligt att gå ut. Och en del hundar som drar mycket i kopplet är tyngre att gå med, berättar Lotta.
När vi kommer in i värmen igen fortsätter hälsokontrollerna. Lotta skrapar tandsten på Endless. Tandsten är ett vanligt problem då tikarna håller rent runt valparna.
En plötslig ringsignal skvallrar om att det finns varor att ta emot i entrén.
– Det är märgben, berättar Lotta medan hon lastar ner de stora benen i frysen. (Men inget för Filly förrän det blir ordning på hennes mage.)
Uppfostras i åtta veckor
Just nu är åtta tikar uppstallade, några i väntan på att få valpar och några i väntan på att få bli av med sina. Efter den första tidens beskyddande moderskap är tikarna mer än redo att lämna valparna vidare till fodervärdar då de är åtta veckor gamla. Hundskötarna ser till att tikarna inte smiter undan sitt ansvar för att uppfostra sina valpar, även om de har tröttnat på dem.
Avdelningens schäferkullar består i genomsnitt av sex valpar, men förra veckan fick en tik hela elva valpar, varav två har dött. Lotta pratar varmt om ensamvalpen som lämnade avdelningen två dagar tidigare: en robust hane på 7,8 kilo - vilket är flera kilo mer än normalt. Det finns både för- och nackdelar med att vara ensam.
Utanför boxarna sitter journaler där hela service- och omvårdnadsprogrammet även för valparna står inskrivet: avmaskning, vaccinationer, DNA-prov, när de ska ha fast föda och så vidare. Lotta och Maria plockar ut åtta veckor gamla Hoffa som behöver bli kammad och få sina klor klippta. Också Hudson, som efter tre veckor väger 2,18 kilo, får sina klor klippta. Han ser ut som ett gosedjur där han blundar av välbehag i Lottas famn när Maria klipper.
– Man kanske inte får så mycket utveckling här uppe, säger Lotta och knackar med pekfingret på hjässan, men det kan jag få på annat håll. Jag jobbade med ekonomi tidigare och jag skulle inte kunna tänka mig att göra det igen.
Lotta lämnar över vakandet på avdelningen till sin kollega, som har jour. Hemma väntar drillning av sönerna: 13-åringen, som inte tycker att läxor är så viktigt och 10-åringen, som hittat på bus i simhallen.