Plötsligt sprakar det i radioapparaterna och kompanichefen beordrar framåt! Likt en jättelik tusenfoting kryper kolonnen fram på slingriga vägar i den tätvuxna granskogen som färgats blå i det kalla morgonljuset. Med jämna mellanrum rapporterar plutonernas signalister sina positioner så att chefen ska veta vart alla är.
Avsittning
– Nu är vi i FAP:en, säger en av soldaterna till sina kamrater i bilen.
FAP står för fordonsavlämningsplats, och är den plats där soldaterna lämnar fordonen för att påbörja striden till fots.
Alla sitter av och söker upp sina enheter. Några avdelas till att vakta fordonen medan övriga inväntar order från sina pluton- och gruppchefer.
– Det här är skitkul! Jag har verkligen längtat efter det här. Nu får vi bara göra det som är kul, säger den tidvis tjänstgörande soldaten Erik Thellman som till vardags arbetar som rådgivare på en bank.
Över stock och sten
En stund senare bär det av ut i terrängen. Grupperna rör sig försiktigt framåt, stannar, lyssnar och inväntar order från gruppcheferna som får kontinuerliga radiorapporter samt råd och tips från sina plutonchefer. Ibland stannar man för att rådgöra med chefen över ett vägval eller något som rör säkerhetsbestämmelser i övningen. Granatkastarplutonen befinner sig redan någon kilometer bort och är snart redo att skjuta granater över det område som skytteplutonerna senare ska inta. Eldledningsgruppen går bland de främsta grupperna, redo att snabbt rigga sina känsliga instrument och leda in granaterna så att de träffar mitt i målet.
Eld!
Så stannar plötsligt en av de främsta grupperna upp, och gruppchefen ger sin order:
– Orientering, första grupp. Vår grupp har fått i uppgift att ta höjden i syfte att understödja plutonens fortsatta anfall. Beslut; vi framrycker på kolonn härifrån till stora stenen, därefter bereddgrupperar vi på linje och anfaller och tar höjden växelvis. På kolonn, följ mig!
Gruppen rusar iväg efter gruppchefen fram till den stora stenen där soldaterna byter formation och sprider ut sig på bredden för att få maximal eldkraft framåt. En stund senare ligger de ned i samma formation med berget som skydd mellan sig själva och sitt mål. Gruppchefen kommenderar eld, och den kyliga höstluften klyvs av ljudet från kulsprutor och smattrande automatkarbiner.
Mot nya mål
När eldgivningen upphört ligger soldaterna kvar medan en av de bakomvarande grupperna passerar på sidan. Grupperna turas om att ta terräng, en kulle i taget. Sakta men säkert rör de sig framåt, mot det dova mullret från briserande granater som skjutits iväg av den egna granatkstarplutonen. Meter för meter, timme för timme tills det är dags att slå läger och invänta nattens och den kommande dagens utmaningar.