Mot Ala Lombolo

Allt är packat och klart. Bilarna och släpen står redo för att inom kort börja rulla från Röjdykardivisionens bas i Skredsvik. Nästa vecka inleds en två veckor lång operation i Kiruna.

Dykcontainern är packat och klar. Foto: Försvarsmakten
Claes Annvik är insatschef för insatsen i Ala Lombolo.
Claes Annvik är insatschef för insatsen i Ala Lombolo. Foto: Martin Bylund / Försvarsmakten
Röjdykarna har förmågan att dyka ner till 57 meter för att lokalisera och oskadliggöra ammunition.
Röjdykarna har förmågan att dyka ner till 57 meter för att lokalisera och oskadliggöra ammunition. Foto: Försvarsmakten
20mm M/39 luftvärnsammunition.
20mm M/39 luftvärnsammunition. Foto: Försvarsmakten
Claes Annvik är insatschef för insatsen i Ala Lombolo. Foto: Martin Bylund / Försvarsmakten
Röjdykarna har förmågan att dyka ner till 57 meter för att lokalisera och oskadliggöra ammunition. Foto: Försvarsmakten
20mm M/39 luftvärnsammunition. Foto: Försvarsmakten

1991 upptäcktes att sjön Ala Lombolo är kraftigt förorenad av bland annat kvicksilver. Den största delen av kvicksilvret härstammar från järnanalyser som utfördes av gruvbolaget LKAB. Nu har ett beslut fattats att sjön ska saneras.

1954 sänkte Försvarsmakten, efter ett regeringsbeslut, 173 trälådor med totalt 17288 luftvärnsgranateri Ala Lombolo för att man ansåg att krutladdningarna var instabila. Spränggranaterna måste nu oskadliggöras för att saneringsarbetet ska kunna sätta igång.

– Ammunitionen är inte farlig så länge den förblir orörd. Vi på Röjdykardivisionen är vana att hantera och oskadliggöra ammunition på ett korrekt och säkert sätt, säger Claes Annvik som är insatschef.

Anledningen till att man sänkte ammunition i sjöar runt om i Sverige på den tiden var att man ansåg att detta var det bästa sättet att hantera instabil ammunition.

– Man arbetar inte på detta sättet idag, utvecklingen har tagit stora kliv framåt när det gäller hur man på bästa sätt ska oskadliggöra ammunition, säger Claes.

Försvarsmakten räknar med att arbetet med att är klart senast sista december 2014.

– Under veckorna i år kommer ingen ammunition att bärgas utan uppgiften är att genomföra bottenundersökningar och inhämta ett så bra underlag som möjligt till när vi ska bärga och oskadliggöra ammunitionen, säger Claes.

En cirka 20 man stor styrka kommer att jobba långa dagar med analyser och inhämtning av information. Personalen arbetar med släpsonarer, markradar och dykning.

– På grund av att trälådorna ligger under bottensedimentet så tror vi att markradar kommer vara den utrustning som kommer att ge bäst effekt när vi ska lokalisera ammunitionen. För att genomföra bärgningsarbete och oskadliggöra ammunition så är fortfarande människan det bästa verktyget, säger Claes.

Röjdykardivisionen har en ständig beredskap att rycka in när oexploderad ammunition dyker upp runt om i Sverige. Ett jobb som detta är inte ovanligt när man jobbar på Röjdykardivisionen.

– Det här är ett jobb som det här innebär större risker än att till exempel jobba på ett kontor, det är vår personal fullt medveten om. För oss blir det här som vilken dag som helst på jobbet, kanske lite mer mygg än vi är vana vid på västkusten, säger Claes och ler.

Transporten upp till Kiruna kommer att bli ett utmärkt tillfälle för de nyexaminerade lastbilschaufförerna att träna upp sina nya färdigheter. Att jobba som röjdykare innebär inte att du bara jobbar med dykning. Du förväntas göra många olika saker, till exempel köra lastbil.

På basen i Skredsvik kan man känna att det är något på gång. Alla vill att dagarna ska rulla på så de får komma på plats i Kiruna för att lösa sin uppgift.

– Det känns bra när vi kan göra en insats för miljön och för de som bor i Kiruna, säger Claes.

Fjärde sjöstridsflottiljen kommer göra sitt yttersta för att arbetet ska påverka miljön och befolkningen i Kiruna så lite som möjligt. Du kommer kunna följa hur arbetet går här på www.forsvarsmakten.se.