Kommentarerna till artikeln blev många och inkluderade såväl anhöriga som kollegor, förbandschefer och överbefälhavaren själv. Den startade en diskussion kring varför det inte är lika accepterat att bära med sig en skada på själen som att bära med sig en skada utanpå kroppen. Den lyste upp något som annars ofta inte hörs - den personliga upplevelsen hos soldaten som varit med om något mycket svårt, men utan synliga fysiska men. Man kan helt enkelt säga att den fick den effekt som författaren hade tänkt sig. Och under tisdagens ceremoni utanför Sjöhistoriska museet i Stockholm, i samband med Veterandagen, belönades förstesergeant Henrik Blomberg från P 4 med Fredsbaskrarnas pris ”Peacekeeper of the Year” för att öppet och starkt ha berättat om något som många inte vågar prata om.
– Att skriva den här texten var nog främst ett led i min egen rehabilitering. Att jag skulle få ta emot pris för det var mer än jag hade kunnat föreställa mig, berättar han. Det var en svettig upplevelse att skriva, det var som om jag var på plats och upplevde allting om igen, men jag är glad att jag gjorde det. Jag satte mig ner och skrev två timmar i sträck.
Öppenheten kan hjälpa andra
Det var under inledningen av FS 21 som Henrik blev utsatt för en granatattack som sedan skulle innebära att han inte kunde fullfölja sin tjänstgöring i Afghanistan. Han kunde inte längre fungera i den miljö som han befann sig i och på läkarens inrådan skickades han tillbaka till Sverige. Att tvingas avbryta något som man förberett sig för så länge så pass snabbt gav givetvis upphov till mycket känslor, och samtidigt en medvetenhet om hur svårt det är att handskas med den här typen av mentala skador eftersom få väljer att öppet gå ut med att man drabbats.
– Det pratas så otroligt lite om det här i Sverige och jag tänkte att jag helt enkelt skulle börja med att berätta min historia, och sen får man se vad som händer. Det har nog hjälpt mig en hel del i min egen väg tillbaka och idag mår jag väldigt bra. Jag är återställd, mycket tack vare att jag hade bestämt mig för att det skulle bli så.
I motiveringen till priset står att Henriks mod att vara så öppen med sina upplevelser har varit till stor hjälp för både soldater och veteraner, något som han ser mycket positivt på. Hans förhoppning är att det kan hjälpa andra att se den hjälp som faktiskt finns att få.
– Min främsta uppmaning till dem som går igenom något liknande är att ta emot den hjälp som finns och som erbjuds! Man klarar av att läka även från den här typen av mentala påfrestningar och precis som med en fysisk skada så kan man bli helt återställd. Man måste bara vara beredd på att jobba för det och bestämma sig för att det här kommer att bli bra igen.