Kanske gör jag skillnad

Niclas Kling jobbar till vardags på Artilleriregementet, närmare bestämt på 91:a artilleribataljonen. Där sitter han i staben och har hand om sambandssystemen. I maj kommer Niclas att åka ner till Afghanistan för att påbörja sin utlandstjänstgöring.

Niclas lämnar in de sista grejerna på förrådet. Foto: Ann-Kristina Sköld/Försvarsmakten
Lina Sundström åker till Afghanistan i maj.
Lina Sundström åker till Afghanistan i maj. Foto: Ann-Kristina Sköld/Försvarsmakten
Lina Sundström åker till Afghanistan i maj. Foto: Ann-Kristina Sköld/Försvarsmakten

I Afghanistan verkar Sverige i de norra delarna av landet tillsammans med Finland. Området som den svensk-finska styrkan ansvarar för är ungefär fem gånger så stort som Skåne. Invånarantalet är ca 10 miljoner varav de flesta bor i små byar. Den internationella styrkan Isafs uppdrag är att tillsammans med Afghanistans regering göra det säkert för civilbefolkningen. Det i sin tur gör att landet kan byggas upp.  

Stort stöd hemma

Som anställd i Försvarsmakten har Niclas Kling svarat ja till att göra utlandstjänst. När han väl fick förfrågan att åka till Afghanistan tog han först en diskussion med familjen.
– Det är ju inte bara att åka när man har familj, säger han. För mig är det viktigast att det fungerar för de närmaste som är hemma också. Men stödet från min familj är stort, och det har mycket stor betydelse. Så för oss ligger det rätt i tiden just nu.

Att utvecklas som officer, det är en av anledningarna till att Niclas vill göra utlandstjänst. Han anser att den personliga utvecklingen kan stanna av om han bara går i samma spår hela tiden,
– Det ska bli intressant, miljön är ju bland annat lite annorlunda mot kontoret jag har här i Boden, tycker Niclas. Förhoppningsvis så kommer jag tillbaka med många nya intryck.

Vad kommer du att jobba med?
– Jag kommer att sitta i staben tillsammans med flera andra så det handlar mycket om planering.

Hur har det varit hittills?
– Delar av staben började utbildning i höstas. Det har varit allt från stridsutbildning till stabsutbildning och befattningsutbildning. Vi får mer utbildning än vad man kan tro, det har varit fullt upp hela våren.

– Självklart hoppas jag att det gör skillnad för folket i Afghanistan att vi är där, funderar Niclas. Även om min insats kanske sker i det lilla.

Utlandstjänst - en självklarhet

För Lina Sundström som också jobbar på Artilleriregementet är det självklart att göra utlandstjänst, det är en naturlig del i hennes arbete. Även för hennes del bär det iväg till Afghanistan i maj för en halvårslång tjänstgöring.

Lina gjorde sin värnplikt för att prova på ett arbetsområde hon funderat över. Hon fortsatte sin väg i Försvarsmakten genom att utbilda sig till specialistofficer.
– Man ska inte gå utbildningen om man inte vill göra utlandstjänst, menar hon. För oss som gick utbildningen var det klart uttalat att vi ska göra utlandstjänst, så för mig är det helt naturligt. Sverige är ju en del av världen. Då är det viktigt att inte bara se oss som en enskild del.

Jobbar med utbildning

Till vardags jobbar Lina med att utbilda TACP-grupper. TACP är förkortning av Tactical Air Control Party. Det är grupper som leder in flyg så att de kan skjuta mot ett mål på marken. Lina åker iväg på utlandstjänst med förhoppningen att hon ska fortsätta att utbilda när hon kommer tillbaka och då ha mer erfarenhet i bagaget.
– Det ska bli bra att komma iväg och få egna erfarenheter. Nu är det skarpt, och för mig är det viktigt att jag känner mig trygg i min roll. Andra är ju beroende av mig, och att jag gör ett bra jobb.

I Afghanistan kommer hon kommer att vara assistent till Fire Support Officer (FSO). Hon kommer att sitta i staben och tillsammans med FSO kommer hon att vara kontaktperson för TACP.
– Att jag valde att åka just nu är för att det passar ihop med livet i övrigt. Jag har stort stöd från mina nära och kära. Det är klart att mina föräldrar är oroliga men de ger mig stort stöd i alla fall, och det betyder väldigt mycket, säger Lina.

– Jag hoppas att det gör någon skillnad att jag är där. Jag tror inte att det märks under den korta tid jag är där men kanske på lång sikt, avslutar Lina.