Som anställd i Försvarsmakten har man sedan länge tappat nyfikenheten för att prata om särskilda gender- eller jämlikhetsfrågor. Missförstå mig rätt, då detta idag 2012 inte ska vara något anmärkningsvärt. Sverige är ett av de mest jämlika länderna i världen och vi har haft kvinnor i det svenska försvaret i snart 30 år.
Visst dyker det fortfarande då och då upp på agendan i vissa mötesformer eller som ytterligare en enkät att besvara inom ämnet som dyker ner i brevlådan. Jag tror att många kvinnor med mig hemma i Sverige lite fundersamt brukar tänka: Vad är problemet? Vi har kvinnor så gott som överallt i vårt svenska samhälle, vi delar ofta upp föräldraledigheten, åtminstone delvis. Det finns andra minoritetsfrågor än bara den om kvinnor, till exempel invandrare och homosexuella, samt det faktum att vi har många manliga minoriteter, exempelvis sjuksköterskor i en kvinnodominerad värld.
Stor skillnad
Det är däremot stor skillnad att vara kvinna i Kosovo. Här är huvuddelen av befolkningen muslimer och man bor tillsammans, familjevis sedan många generationer. Kvinnorna gifter sig ofta tidigt och i unga år. Kvinnan flyttar då hem till mannens familj som ofta bor tillsammans med bröder, ogifta systrar, mor och far samt deras föräldrar och kanske någon annan släkting.
Hemmafruar
Väldigt ofta blir kvinnorna kvar i hemmet, eftersom de ska ta hand om hemmet med allt vad det innebär. Sköta hushållsarbetet, uppfostra barnen, passa upp på de gamla, städa, laga mat och så vidare. Detta medan männen förhoppningsvis har ett jobb att gå till och som ger lite inkomst till familjen. Tyvärr är arbetslösheten väldigt hög, och det kan vara mycket hårda levnadsförhållanden med fattigdom samt svårt att få tag i mat, ved och vatten. Särskilt svårt är det under vinterhalvåret, då det är kallt och rått i Kosovo.
Om en kvinna väljer att söka arbete och komma in på arbetsmarknaden, är hon garanterat en minoritet och har många män med traditionella värderingar att fightas mot, samtidigt som hon måste bevisa att hon duger .
Efter redan några veckor här i Kosovo kunde vi ganska snabbt konstatera att det mestadels är män som arbetar och framför allt har chefs- och maktpositioner i samhället. Kvinnorna finns oftast i de traditionella kvinnoyrkena.
Kvinnlig president
Anmärkningsvärt är att Kosovos president är en kvinna! Det uppfattas dock av vissa som att hon enbart är ditsatt som ett ”smycke, en docka” som frontfigur för ett litet ungt land som står och knackar på dörren till ett medlemskap i den Europeiska Unionen. Ett medlemskap som förmodligen lär dröja, då ”man inte ens är i väntrummet” utanför ännu.
Som samverkansofficer inom Liasion and Monitoring Team, LMT i Pristina, har jag och mina kollegor i teamet insett att bara genom att komma från ett land med helt andra förutsättningar för kvinnor i samhället och framför allt i arbetslivet, så har vi massor att delge och lära ut. Vi har därför under insatsen i Kosovo startat upp diverse olika projekt, samt försökt ta tillfället i akt att bidra med våra erfarenheter hemifrån Sverige.
Exempel på vad vi har börjat jobba med är regelbunden samverkan med KFOR Gender Advisor. En befattning som funnits sedan drygt ett år och just nu besitts av en 28-årig kvinnlig major från Österrike. Genom denna kontakt, får vi mycket information om olika evenemang, mässor, föredrag och händelser som engagerar kvinnor i olika nätverk.
Från lågt till högt
Det kan vara kvinnofrågor som diskuteras i alltifrån minoritetsgruppers egna spår eller på högsta nivå, där landets kvinnliga president Atifete Jahjaga själv är en deltagare. Vid ett tillfälle var vi på samma möte under en ”antivåld mot kvinnor kampanj” och sedan även på samma fik som presidenten. Inget ovanligt under vårt arbete här i Pristina, där det händer saker hela tiden.
- Vi har regelbunden kontakt med andra internationella organisationer i landet som också arbetar med kvinnofrågor, exempelvis Kvinna till Kvinna, SIDA, OSCE och UNHCR.
- Vi träffar olika NGO:s, Non Governmental Organisations, som verkar nationellt här i Kosovo, bland annat Pro Diversity och NISA.
- Vi samverkar på flera sätt med Kosovo Police och Kosovo Security Force, där man idag har cirka 10 % kvinnor men gärna vill se fler sökande.
Vi har kommit till slutsatsen att det framför allt är inom utbildningsområdet som vi har chansen att göra allra störst nytta. Mot bakgrund av detta är vi nu precis i uppstarten av ett projekt, där vi svenska tjejer, med våra olika erfarenheter hemifrån kommer att vara ute bland den yngre generationen. Den unga generationen är ju Kosovos framtid.
Vi tänker vända oss till unga tjejer i skolåldern, deras mödrar, kvinnliga universitetsstuderande och till kvinnor i minoritetsgrupperna. Vi är själva levande exempel på att vi kvinnor faktiskt kan mer än bara sköta hemmet och föda barn, vilket inte är helt tydligt eller accepterat i dagens Kosovo.
Till nytta för alla
Detta Kosovo, som vill bli ett land lika utvecklat som andra europeiska länder, har mycket kvar att lära inom detta område. Genom att vända sig till den yngre generationen tror vi att vi har störst chans och möjligheter att påverka och göra skillnad. En skillnad inte bara kvinnorna, utan även hela Kosovo drar nytta av i strävan mot en bättre framtid!.
KFOR och västvärlden kommer inte att stanna kvar i detta land för alltid. Det är därför angeläget att försöka hjälpa folket i Kosovo till självhjälp. Detta i syfte att landet Kosovo själva skall kunna stå på egna ben så småningom.
Att inse att alla människor har lika värde och att kvinnor också är en bidragande del av arbetsmarknaden och ett väl fungerande samhälle är ett stort steg i rätt riktning. Kan vi inom KFOR och de samverkansteam, LMT, under vår insats här i landet bidra till denna utveckling så kommer det att kännas riktigt bra i hjärtat.