Trots omväxlande väder, lite sömn och en envis motståndare lyckades förbanden lösa sina uppgifter i Göteborgs södra skärgård och fick slutligen kontroll över den. Att den södra delen nu var kontrollerad av egna förband gav högre chef handlingsfrihet att utnyttja amfibiebataljonen och amfibiebevakningsbåtkompaniet för nya uppgifter.
Nytt område ny uppgift
Förbandet fick order om att omgruppera till Lysekil där uppgifter skulle lösas ibland annat i Brofjorden och Gullmarn.
Kustjägarkompaniet påbörjade omedelbart förflyttning till det nya området för att inhämta underrättelse om eventuell verksamhet från motståndarens sida. När väl läget var under kontroll kunde kustjägarkompaniet invisa övriga bataljonen.
Amfibiebevakningsbåtkompaniet fick samtidigt uppgiften att spana på och under ytan i samma område.
Återhämtning men med ögon i terrängen
Övriga enheter omgrupperade till Lysekil där de låg i vänteläge som gav bra tillfälle till återhämtning. När väl truppen hade förtöjt i Lysekils hamn, fylldes alla depåer på. Soldater och officerare passade på att äta under betydligt lugnare former. Underhållskompaniets reperationspluton genomförde översyn på saker som bataljonen hade anmält driftstörning på, bland annat radioutrustning på en stridsbåt. Båtar och fartyg fylldes med diesel och några passade på att blunda.
Att i strid även planera in återhämtning för soldater och officerare är absolut nödvändigt för att skapa uthållighet. Återhämtningsfasen ger tillfälle till viktig vila men också tillfälle till att vårda både den personliga och den gemensamma utrustningen.
Fungerar till exempel inte radioutrustningar blir det svårt för chefer att leda sina förband. Har inte ammunition och mat fyllts på, dröjer det inte länge förrän insatsförmågan försämras och till sist uteblir. Vid alla övningar planeras därför en återhämtnings fas in som är nog så viktig att få rutin på.
Återhämtningsfasen innebär inte att beredskapen går ner, tvärtom. Det finns hela tiden ögon och öron i terrängen för att inte bli överraskade.
Plötsligt hörs ett viskande i terrängen all verksamhet upphör och soldaternas blickar följer händelsen på fjorden.
– Inkommande snabb motorbåt, avstånd stort, sa en av soldaterna på vakt.
Ganska snabbt identifierades båten och det visade sig vara förbandets egen stridsbåt. Lika snabbt som beredskapen höjdes, lika snabbt återgick soldaterna till matlagning och putsning av den egna utrustningen.
– Övningen har hittills varit bra. Det som har varit kul är att vi har fått strida som en enhet och det har jag inte varit med om tidigare. Det är extra kul att vara bland de första soldater som anställts, sa Daniel Sundberg och Erik Falk som båda har genomfört sin värnplikt på amfibieregementet.
Slutligen var det dags för orderuttag, kompanichefen gav nya uppgifter. Återhämtningen var över för den här gången.