Under avslutningsdagen samlades alla rekryterna med befäl för uppställning på Trolle kaserngård. Tillsammans med Marinens hemvärnsmusikkår och flaggvakt marscherade sedan hela kompaniet över Trossö till Stumholmen och Marinmuséet för avslutningsceremonin. Inför anhöriga och media fick sedan rekryterna några uppmuntrande ord på vägen och premie delades ut till bästa rekryt och bästa kamrat ur respektive pluton.
Erik Linde, Mikael Mazhari och Tove Karström har svarat på några frågor om utbildningen.
Har GMU motsvarat dina förväntningar?
Erik: – Nej, jag trodde att det skulle vara på ett annorlunda sätt. Jag har gjort värnplikten tidigare men tvingades avbryta så jag kan ju jämföra med hur det var då, på GSU (grundläggande soldatutbildning). Det har varit mer givande än vad GSU var. Väldigt brett.
Mikael: – Jag trodde befälen skulle ”skrika” mer men det har varit väldigt pedagogiskt. På sätt och vis är det som jag trott. Det har varit en nyttig upplevelse.
Tove: – Ja, fullt ut.
Vad var bäst?
Erik: – Projektet ”Aldrig ge upp”. Det var en riktig utmaning psykiskt. Också mörkerskjutningen i Kosta under projekt ”Försvara”.
Mikael: – Roligast var under projektet ”Försvara” i Kosta när vi fick skjuta en hel del men annars är det allt på det stora hela. Utbildningsmässigt har det varit en jättebra och stor erfarenhet och befälen har varit jättebra.
Tove: – Gemenskapen, på tre månader har vi lärt känna varandra på ett sätt som normalt skulle ta flera år.
Vad kunde vara bättre?
Erik: – Jag tror att man kunde vinna på att förlänga utbildningen med en månad och så skulle jag vilja ha mer fokus på formella grunder som exercis till exempel.
Mikael: – I och med att det var nytt upplevde jag att allt inte var klart utan blev klart under tiden. Informationen till oss rekryter om vad som skulle hända efter GMU var inte så bra.
Tove: – Som det ser ut nu är GMU samma för alla var man än gör den. Jag tycker att det kunde vara mer inriktat efter vad man kommer att läsa vidare till sen.
Vad kommer du särskilt att minnas?
Erik: – Kast med spränghandgranat. Inte själva kastet utan stunden precis innan, när man satt i bunkern 50 meter ifrån, väntade på sin tur och kände tryckvågen. Jag kommer också att minnas när vi satt i bussen på väg tillbaka från Kosta i projektet ”Aldrig ge upp”, när bussen svängde av till Rosenholms skjutfält för ytterligare ett dygns övning istället för att köra oss hem.
Mikael: – Projektet ”Aldrig ge upp” var en jobbig tid särskilt när vi fick jobba lång tid utan mat. Nästa gång man utsätts för något liknande har man något att se tillbaka på och kan tänka på när man var utan mat i tre dagar.
Tove: – De hårdaste övningarna, när man tror att man ska dö och inte gör det. Man klarar mer än man tror utan mat.
Vart kommer du att fortsätta nu?
Erik: – Jag kommer att fortsätta till Marinbasens IBSS-styrka (Insatsberedda skyddsstyrkan). Det känns lite vemodigt, vi har haft så jäkla roligt!
Mikael: – Jag ska fortsätta till Fjärde sjöstridsflottiljen. Det känns kul att få börja på befattningsutbildningen och spännande att få komma till fartygen som man än så länge bara sett på håll.
Tove: – Jag ska fortsätta på KMU (kompletterande militär utbildning) och så småningom bli specialistofficer på Marinbasen.