Omfattande sjukvårdsträning för röjdykare

Marinens röjdykardivision skapar rörlighet för övriga förband, genom att säkra marin infrastruktur som hamn- och basområden. En av Röjdykardivisionens förmågor är att säkerställa att högvärdiga mål inte har blivit utsatta för sabotage inför viktiga transporter. Det kan till exempel handla om passagerarfärjor som används för att förflytta soldater och materiel mellan svenska och utländska hamnar. 

Dykuppgiften rymmer ofta både att säkra hamnen, över och under ytan, inför att färjan anländer, och att när den väl är i hamnen, söka av fartygsskrovet för att utesluta sabotageladdningar. 

– För att röjdykarna ska kunna göra sitt jobb och våga ta de högre risker som arbetet medför, måste de lita på att det finns en fungerande vårdkedja som fångar upp dem om de skulle skadas. Därför tränar vi på varianter av dykeriolycksfall varje gång vi grupperar på en ny plats, säger örlogskapten Emil Silfverberg, läkare.

Till vardags arbetar han som läkare på Försvarsmedicincentrum, men under övningen är han dykledare för en röjdykargrupp i Oxelösunds hamn. Uppgiften är att genom dykning säkerställa att hamnbassängen är fri från hot.

– Så fort vi kommer till ett nytt ställe övar vi sjukvård och inför varje dyk går vi igenom dyksäkerhetsplanen. Varje ny plats har sina nya samverkanspartners, så varje plats och uppgift genererar delvis en ny plan. Just i den här hamnen är den största utmaningen den höga kajen, men vi har hittat ett ställe där vi ändå kan få upp en skadad dykare på ett snabbt och på ett säkert sätt, säger Emil Silfverberg. 

I vattnet bredvid båten förbereder röjdykaren sin medvetslösa parkamrat på att hjälpa honom upp i båten för vård. När han knäppt loss den tunga dykapparaten kan kollegorna i båten dra upp den skadade dykaren och lägga honom på durken. 

– Det första som händer när den skadade dykaren kommer upp i båten är att vi sätter på syrgas. Det är behandlingen mot både lungbristning och tryckfallsjuka, de troligaste skadorna hos en medvetslös dykare i detta scenariot, säger Emil Silfverberg. 

Samtidigt som parkamraten kommer upp i båten rapporterar dykledaren skadan till personalen i land, så att de kan göra sig redo att ta emot. Den mobila tryckkammaren står alltid redo att behandla en skadad dykare. 

I båten sjuder det av kontrollerad aktivitet. Alla har sina uppgifter. De klär av den skadade dykaren fenor, mask och övrig utrustning så att han är redo att läggas på en bår. 

– I den här övningen har vi valt att dykaren har fått en lungbristning. Det är ett av de värsta tillstånden som vi kan råka ut för som dykare, och ett bra övningsscenario eftersom vi då behöver testa hela vårdkedjan under tidspress, säger Emil Silfverberg.

Båten är snabbt på plats vid den punkt där kajen är lite lägre. Föraren trycker fast båten med stäven mot en vinkel i kajen.  

– Stäven sitter, ropar föraren. 

Det är signalen för personalen på kajen, som hoppar ner i båten med en bår. Den skadade dykaren lyfts upp på kajen och bärs snabbt bort till containern som rymmer tryckkammaren. Eftersom dykaren är svårt skadad och medvetslös följer dykläkaren med in i kammaren. 

– Vi startar en standardtabell på nästan fem timmar, där vi börjar behandla med 18 meters tryck och 100 procent syrgas. Syftet med trycket att minska gasbubblan som hamnat i hjärnan efter att lungan gått sönder och luft läckt in i blodomloppet. Genom att samtidigt ge syrgas så vädrar vi ut gasen som orsakat skadan ur dykarens kropp, säger Emil Silfverberg. 

Under hela förloppet i tryckkammaren genomför läkaren även löpande undersökningar av den skadade dykaren.

– Sjukvård är viktigt för att soldater och sjömän ska våga ta risker. Anledningen till att röjdykarna behöver egen sjukvård är att vi opererar i min- och IED-områden och där vågar ingen annan sjukvårdspersonal gå in. Därför behöver röjdykardivisionen sjukvårdspersonal som är samövade med förbandet och vet hur man uppträder den miljön. Vi har även en dykläkare i beredskap som via telemedicin kan ge oss råd, säger Emil Silfverberg.