Första tiden som rekryt i Arvidsjaur

Jag har nog aldrig känt mig så förvirrad som under mina första dagar efter inryck. Som rekryt är allting nytt, främmande och man kan ingenting om den nya värld man befinner sig i. Plötsligt klarade jag inte ens av att gå, stå eller tala rätt.

Skvadronsfys på jägarbataljonen i Arvidsjaur. Foto: Kim Virsén/Försvarsmakten

Under de första dagarna övade vi bland annat på så till synes enkla saker som att på ett korrekt sätt anmäla oss tillbaka sjukstugan och denna enkla uppgift misslyckades jag totalt med, inte en utan flera gånger. Det är svårt att ens försöka beskriva den frustration som uppstår över den egna oförmågan.

De första dagarna känns som att de aldrig ska ta slut men efterhand börjar man lära sig känna lugnet och med ens har man överlevt första veckan.  I takt med att utbildningen fortlöper får alla de många övningar i överdriven noggrannhet och tydlighet även sin förklaring i praktiska exempel. Det har t.ex. blivit helt klart varför det är nödvändigt med ett standardiserat sätt att kommunicera. Språket vi lär oss präglas av en tydlighet som i kombination resoluta rörelser och tecken syftar till att minimera risken för missförstånd. Vikten av detta visade sig på allvar när vi började öva strid. Att under en stressad situation snabbt, tydligt och utan att lämna utrymme för feltolkningar kunna kommunicera med kamraterna blir i den situationen livsviktigt. Det som kändes överdrivet fyrkantigt, koncist och övertydligt inne på kasern möjliggör plötsligt att vi kan kommunicera snabbt och effektivt i terrängen. Drillandet av en mängd saker förstås under övningar, när du och hela din grupp krälar runt i snöslask är man plötsligt tacksam över att vi övat, övat och övat vår förmåga att hålla avstånd, exercerat korrekt vapenhantering och så vidare. Bitar faller steg för steg på plats och (nästan) allting har en bakomliggande orsak.

Det är inte särskilt glamoröst att genomföra en grundläggande militär utbildning.  Jag bor trångt, antingen fryser eller svettas och är konstant hungrig. Att befinna sig i Arvidsjaur innebär dessutom att det ibland är skitkallt. Vi har en naturlig fiende i klimatet och behöver under all aktivitet vara medvetna om all den fara och risk kyla medför. Allt detta vägs dock upp av att jag börjat uppskatta de små sakerna så otroligt mycket mer. En kort paus mellan övningar betraktas som ren lyx, att få tillfälle att äta vid ett bord har blivit lika fint som att utspisa på en fin restaurang och att i en kort stund kunna sätta sig ner på sin ryggsäck och njuta av solens strålar slår de flesta solsemestrar.

Framförallt känns det vi lär oss meningsfullt. Orsaken till varför vår tillvaro präglas av god ordning och fast disciplin är nog den allra mest motiverande faktorn. Vi skapas till att bli ett av de verktyg Sverige vid insats ska kunna sätta in i ett land för att hjälpa till att upprätthålla säkerhet och fred, stödja civilbefolkning och göra faktiskt skillnad på riktigt. Skulle något hota vårt eget lands demokrati, våra medborgares säkerhet eller frihet är det vi som ska ha förmågan att kämpa emot.

Den vetskapen tillsammans med skarp övning i terräng är det som tydligast ger insikt om att soldatyrket inte är som något annat yrke. Som student har jag alltid pluggat hårt för att det är intressant, ska leda till mer kunskap och ett gott tentamensresultat men nu lär jag plötsligt för att i förlängningen öka chansera för min, mina kamrater och andras överlevnad.

Något som slagit mig många gånger under utbildningen är dessutom hur genomtänkt allting är. Från så enkla saker som att någon verkligen tänkt till gällande placering av fickor till ordningsföljd på utbildningssteg. De som arbetar inom Försvarsmakten vet vad de pysslar med och under dessa korta veckor har mitt förtroende ökat markant. Det här är en organisation man ska vara stolt över att få vara en del av. Den utbildning vi får är resultatet av mångårig erfarenhet och den kunskap vi delges kommer inte bara gagna oss i vårt militära yrkesliv.

Ingrid Lundqvist

Det är dessutom förbannat kul att kasta handgranat!  Slut.

Ingrid Lundqvist genomförde GMU  vid jägarbataljonen i Arvidsjaur våren 2014.