Nordiskt samarbete

En militär konflikt eller incident i vårt närområde skulle påverka alla länder i regionen och kan inte mötas av ett ensamt land. De nordiska länderna samarbetar sedan 2009 inom Nordefco - Nordic Defence Cooperation. Under 2016 är det Danmark som är ordförande för samarbetet, 2015 var det Sverige.

Förre ÖB Sverker Göranson tar en selfie med general Jarmo Lindberg, försvarschef Finland; generallöjtnant Per Ludvigsen, vice försvarschef Danmark och Amiral Haakon Bruun-Hanssen, försvarschef Norge. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Det nordiska samarbetet bedrivs på både militär och politisk nivå. Tillsammans kan de nordiska länderna stärka säkerheten och omforma försvaren i enlighet med framtida uppgifter och behov.

De senaste årens press på de europeiska försvarsbudgetarna har aktualiserat ett tätare samarbete mellan länder för att upprätthålla grundläggande förmågor, och för att hitta ekonomiskt hållbara lösningar. Det nordiska försvarssamarbetet (Nordefco) är ett exempel på när likasinnade stater går samman för att på ett kostnadseffektivt sätt öka respektive nations försvarsförmåga. Både inom EU och Nato har dessa initiativ uppmuntrats och understötts.

På sikt skulle det nordiska försvarssamarbetet kunna innehålla en mängd gemensamma delar; till exempel truppbidrag för internationella fredsinsatser, utveckling, anskaffning, underhåll och vidareutveckling av materiel, officersutbildning och övningar.

Exempel på nordiska samarbeten:

  • Samarbete inom ramen för sjöövervakning utvecklas för närvarande, vilket innebär att sjölägesinformation och radarbilder kan utbytas mellan de nordiska länderna.
  • Sverige och Finland förhandlar med Nato, med Norge som värdland, om utbyte av luftlägesinformation (ASDE). Det skulle möjliggöra utbyte av luftlägesinformation mellan samtliga nordiska länder. I förlängningen finns möjligheter för ett gemensamt utnyttjande av luftrummet över Norden.
  • Implementering av de fyrtio första aktiviteterna har påbörjats, och i ett första skede handlar det främst om att utbyta information och att synkronisera nationernas olika planer.