I enlighet med det särskilda avtalets intentioner etablerades en fredsbevarande styrka under brittisk ledning och med truppbidrag från de brittiska, turkiska och grekiska truppkontingenterna på ön. Oroligheterna övergick nu till strider och andra våldsamheter.
Parterna i konflikten samlades till en konferens i början av 1964 och kom överens om att begära att FN skulle ta ansvaret för den fredsbevarande verksamheten. Säkerhetsrådet godkände begäran och UNFICYP etablerades. I mars 1964 anlände bland annat förtrupp från Sverige med flera länder. Bataljonen på cirka 700 man förstärktes med 100 man från Gazabataljonen och 150 man från den hemvändande Kongobataljonen och blev därmed 955 man stor.
De brittiska styrkorna skiftade till blå mössa och ingick i UNFICYP. De turkiska och grekiska förbanden stannade kvar under nationellt befäl. Som ett svar på en statskupp utförd av grekiska element ockuperade Turkiet i juli 1974 delar av norra Cypern. Strider pågick i olika intensitet till i mitten av augusti. Efter fientligheterna expanderades UNFICYP mandat till att bemanna en buffertzon mellan parterna.
FN-trupperna på Cypern finansierades inte via FN:s budget utan bekostades av respektive truppbidragare. I februari 1987 informerade Sverige Generalsekreteraren att den svenska truppen skulle dras bort vid årets slut om inte såväl den finansiella förutsättningen ändrades som att den politiska situationen på Cypern påtagligt förbättrades. I slutet av 1987 drog Sverige tillbaka sin bataljon.
Sverige hade ett mindre stabs- och poliselement kvar i UNFICYP till 1993 då all svensk närvaro upphörde. Under åren efter 1987 genomförde även andra truppbidragare stora reduceringar. 1993 beslöt Säkerhetsrådet bland annat att truppbidragarna framgent skall få ersättning via FN:s budget.