UNAVEM III – Angola

Angola blev ett självständigt land 1975 efter nära 15 års väpnad kamp mot kolonialmakten Portugal, en kamp som förts av tre olika motståndsrörelser: Movimento Popular de Libertação de Angola (MPLA), Frente Nacional de Libertação de Angola (FNLA) och União Nacional para a Independência Total de Angola (UNITA)

Grupperna kunde inte enas om Angolas framtid och fortsatte kriget genom att bekämpa varandra. De tre grupperna fick alla utländskt stöd. Sydafrika sände trupper för att bekämpa MPLA; MPLA i sin tur stöddes av Sovjetunionen och Kuba och i kraft av sin militära styrka kunde MPLA i november 1975 bilda Folkrepubliken Angola.

FNLA:s militära betydelse reducerades efter hand men UNITA kunde med stöd av Sydafrika och USA fortsätta kampen med kraftsamling till landsbygden. Som ett resultat av kalla krigets avveckling ledde diplomatiska ansträngningar fram till att Sydafrika, Angola och Kuba i december 1988 undertecknade en överenskommelse syftande till fred i sydvästra Afrika.

De 50 000 kubanska soldaterna skulle lämna Angola, en förutsättning för att Sydafrika skulle erkänna ett självständigt Namibia. På Kubas och Angolas begäran etablerades UNAVEM för att övervaka tillbakadragandet. Trupptillbakadragandet genomfördes utan problem.

Den nya missionen UNAVEM III fick militära resurser för att övervaka truppåtskillnad samt att stödja den politiska processen. Sverige deltog bland annat med stabs- och lärarpersonal till en minröjningsskola.

Fakta

UNAVEM III – United Nations Angolan Verification Mission III

Försvarsmaktens utlandsstyrka: Totalt 91 militära observatörer och stabspersonal

Geografiskt område: Angola

Mandat: Säkerhetsrådets resolution 976 (1995) med flera

Etablerad: Februari 1995 till juni 1997

Samtidigt tjänstgörande uniformerad styrka: 336 militära observatörer, 6 576 militär trupp och 260 poliser (1996)

UNAVEM III omkomna: 32 personer