Inte sedan kalla krigets dagar har det säkerhetspolitiska läget varit så allvarligt. Skulle hotbilden höjas kommer den regionala staben behöva flytta på sig. Att omgruppera är alltså ett sätt att skydda verksamheten och få den att fungera på annan plats.
Att omgruppera en stab handlar mycket om logistik och förberedelser. En viktig kugge i detta maskineri är stabens ledningspluton, ett betjäningsförband, som bland annat består av stabs-, sambands- och transportfunktioner med befattningar som stabsassistenter, signalister och bilförare, samtliga tillhörande hemvärnet. Uppgifterna handlar om att betjäna stabsexpeditionen och att upprätta samband med underställda förband och högre chef.
Tillsammans
I våras deltog delar av plutonen och staben i övningen Vildhussen i Hammarstrand i Jämtland. Då prövades konceptet med främre ledning.
– Det vi gör, det gör vi tillsammans. Det är viktigt för att få helheten att fungera, och det inser både stabsmedlemmarna och ledningsplutonen, säger Daniel Mark, som är säkerhetschef vid den regionala staben.
Minimala friktioner
Under stabens ledningsövning stod åter omgruppering i centrum. Ledningsplutonen ryckte in och utnyttjade de extra avtalsdagarna till förmågehöjande utbildning i sambandstjänst, karttjänst, signalskydd och grupps strid – eld och rörelse samt taktisk kolonnkörning – något som senare praktiserades under övningen, vilket blev en ny upplevelse för en del stabsmedlemmar.
”Vi måste vara beredda på det oförutsägbara. Vi kommer att bli överraskade. Därför är den här typen av övning mycket viktig”, säger överste Lars Karlsson, chef Norra militärregionen.
Foto: Mats Engfors/Fotographic
Efter utbildningen genomfördes en lyckad omgruppering av den regionala staben med minimala friktioner. Planen var att genomföra ytterligare en omgruppering senare under övningen, men så förändrades planen och ledningsplutonen fick växla upp och tidigarelägga omgrupperingen.
– Vi måste vara beredda på det oförutsägbara. Vi kommer att bli överraskade. Därför är den här typen av övning mycket viktig, säger Lars Karlsson.
Att omgrupperingen blev tidigarelagd hindrade varken staben eller ledningsplutonen från att lösa uppgiften. Efter fullgjorda avtalsdagar reste ledningsplutonens soldater hem, medan staben fortsatte öva några dagar till.
Plutonsanda
Men innan plutonen skingrades tog en av soldaterna ett initiativ och delade ut ett ”krigscoin” till ”övningens krigare”.
– Det är ett sätt att stärka plutonsandan, och tanken är att krigscoinet ska vara ett vandringspris på övningarna i fortsättningen, där grupperna får nominera en kandidat, säger han.
Coinet tilldelades soldaten Frank Berglund, som stolt mottog det ur sin stridskamrats hand innan plutonen skiljdes åt.
– Sammantaget har ledningsplutonen visat mycket god vilja att lösa tilldelade uppgifter för att stödja regionala staben. Plutonchefen kan vara både stolt och trygg med sin pluton, avslutar Lars Karlsson.