Tålamod och snabba ryck

Det är trångt under masknäten. I flera dygn har gruppen bestående av sju soldater dygnet runt turats om att spana från observationsplatsen. Skulle fienden bryta sig igenom flottans försvarslinje längre ut till havs är det istället upp till dem att förhindra att fartyget når land.

Observationsplats på västkusten.
Observationsplats på västkusten.
Observationsplatsen används för att spana ut över platsen minorna lagts ut i väntan på att eventuell motståndare ska försöka passera. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten
Miljöbild från västkusten.
Den kala skärgården som finns på västkusten utmanar soldaterna när de ska dölja sig. Men är desto mer tacksam när det gäller att tidigt upptäcka eventuell fiende. Foto: Victor Persson/Försvarsmakten
Detonation av mina.
Minan är ett av amfibieförbandens viktigaste vapensystem. Tack vare minan kan relativt små enheter övervaka och skydda viktiga inlopp och farleder. Foto: Maja Hansson/Försvarsmakten

- Det tar stor kraft att komma till rätta, få upp all materiell och främst få med sig allt. Det är en otrolig massa materiel som ingår i mintjänsten. Det är det vi lägger mest tid på och därefter handlar det ju om rutintjänst, som att spana, samband och sen gå och lägga sig. Rutintjänsten kan vara lång eller så kan den vara väldigt kort. För när saker väl händer så händer det väldigt rappt och då gäller det att alla är redo, säger Max Berntson som utbildar sig till minsoldat vid Amfibieregementet i Göteborg.

Även om fienden är fiktiv i det här scenariot så är allvaret stort. För Max och hans värnpliktiga kollegor är det nämligen slutövning. Det är nu all kunskap sätts ihop till ett och soldaterna för första gången får öva fullt ut i sina respektive befattningar. Något som för Max och de andra minsoldaterna i Göteborg i huvudsak innebär dold spaning i anslutning till viktiga leder och skärgårdsinlopp.

Minsoldaterna ansvarar för ett av amfibieförbandens viktigaste och mest kraftfulla vapensystem och till uppgift har de att bekämpa fartyg och förhindra en motståndare från att ta sig in mot land.Något som ofta innebär långa stunder av väntan i en oerhört utsatt och påfrestande miljö.

- Som minsoldat handlar det om att kunna vara i den här miljön, skärgården, på både väst- och ostkusten. Det är en otrolig miljö. Vi fäller minor, bär tung materiell, spanar och spränger. Men bland det viktigaste är att inte bli sedd av en eventuell fiende. Det kräver arbete att komma på plats, vänta och snabbt agera om något plötsligt händer, säger Max.

Utmanande terräng

Sveriges skärgårdar ser väldigt olika ut och kräver planering utifrån hur omgivningen ser ut. I Stockholm finns exempelvis mycket skog i nära anslutning till vattnet, långt ut i skärgården, medan västkusten till stor del erbjuder kala klippor. Något som i sin tur erbjuder både utmaningar och möjligheter för den som önskar uppträda dolt.

- Det bästa med mintjänst är miljön, skärgården. Samtidigt som det kan vara det värsta när vädret växlar snabbt. Då kan det hända att man hamnar bakom schemat, det vill säga att det tar längre tid än planerat att komma in. Det kan även påverkas om vi inte har något samband, att det var längre sträcka än förväntat eller mörker. Miljön är väldigt oförutsägbar, säger Max.

Amfibiesoldat under övning på västkusten.
Max Berntson visste inte vad befattningen minsoldat innebar innan inryck, men är idag väldigt nöjd med utbildningen då befattningen ger bred kompetens inom fler områden både till sjöss och på mark. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten

Hoppas på en framtid inom Försvarsmakten

Nu är det endast dagar kvar till muck och Max berättar att han innan inryck inte vågat föreställa sig vad utbildningen skulle ge, men att det säkert skulle vara utmanande och utvecklande. Nu håller han tummarna för att få fortsätta inom Försvarsmakten.

- Värnplikten har varit mer än jag förväntat mig. Man har fått ett enormt utbildningspaket, inte bara själva värnplikten i sig som GMU och befattningen minsoldat, utan som soldat i Försvarsmakten. Jag har fått lära mig vad jag klarar och jag har lärt känna mig själv på ett annat sätt. Jag hoppas få fortsätta inom Försvarsmakten och Amfibieregementet efter muck, avslutar Max.