Med nosen mot marken

”Spåra!” uppmanar dressören Sara Fröse Köhler och My sätter fart in i skogen. Letar ivrigt, viftandes med svansen och nosen tätt mot marken. När hon hittar ett föremål i spåret markerar hon genom att lägga sig intill och ligga stilla tills hon belönas med sin älskade boll. Tystnaden är viktig för att inte röja för fienden att truppen är den hack i häl.

Jakten går vidare. Tempot är högt. Slutligen hittar hon dressören Jörgen Nordin, som lagt ut spåret – och sig själv. Den mycket lyckliga My belönas med leksaker och beröm.

— Jag är nöjd med My, säger Sara Fröse Köhler om spåret. Hon ligger stilla och tyst när hon markerar, är noga när hon spårar, letar sig tillbaka när hon tappar spåret och visar motivation trots trötthet. Hon har ett bra driv och kämpar på.

Kamplust, arbetsvilja och intresse för föremål är några av de viktigaste egenskaper som en patrullhund behöver. De måste också vara sociala och tycka om människor. Viljan att hitta gömda människor genom att spåra och arbeta med vind- och ljudmarkeringar gör dem till duktiga patrullhundar. Hundarna måste tränas i olika miljöer och olika underlag – inte bara i en fuktig skog där spåren fastnar lättare.

Förstärker förmåga i fält

Under hösten kommer My att bilda ett ekipage tillsammans med en soldat från något av Försvarsmaktens krigsförband. De två kommer att följas åt under utbildning, träning, hemma och på jobbet. My är en viktig sensor, som tillsammans med sin förare kommer att förstärka sitt förbands förmåga i fält.

Resan mot fullvärdig patrullhund är lång. Den går från hundavelsstationen i Sollefteå, till en fodervärd någonstans i riket och lämplighetstest till hundavdelningen i Märsta utanför Stockholm. Sedan My godkändes vid testet har hon grunddresserats i ungefär tre månader, vilket är kortare än normalt. Nu följer lite semester innan det är dags att börja utbildas som hundekipage utanför Kungsängen. Ungefär vid två års ålder är hon redo att komma ut och jobba på riktigt.