För tio år sedan fanns inget eller mycket lite av internationellt samarbete rörande sjölägesinformation mellan strandstaterna i Östersjön. Med ökande trafikintensitet och en tätare europeisk integration, identifierades under förrförra decenniet ett behov av, liksom en möjlighet till att på ett enkelt och effektivt sätt utbyta information mellan strandstaterna om vad som försegår till sjöss. Den information som dittills delats genom diplomatiska kanaler eller underrättelseutbyte var inte tillräckligt färsk eller specifik för att kunna användas för att lösa det operativa sjöövervakningsuppdrag som utförs i alla länder runt havet.
Tillit, en nödvändighet
Sverige och Finland samarbetar sedan 2004 i något som benämns Sea Surveillance Cooperation Finland –Sweden, Sucfis, vilket enkelt beskrivet innebär utbyte av sjölägesinformation mellan länderna. Ett gemensamt initiativ togs att utöka detta samarbete till att omfatta alla strandstater i Östersjön. Ett seminarium hölls i Karlskrona hösten 2008 där så gott som alla nordeuropeiska stater deltog. Inte sällan läggs mycket energi vid ett projekt av denna typ på utvecklandet av stödsystem för att lösa tekniska hinder. Tidigt i utvecklingen av det som skulle komma att bli Sea Surveillance Cooperation Baltic Sea, Sucbas, konstaterades att ett samarbete som detta framförallt kräver tillit mellan partners, något som byggs genom relationer mellan människor. Samarbetet handlar inte bara om att dela information, det handlar även om att bygga förtroende mellan medlemmarnas marina stridskrafter.
Redan i mars 2009 undertecknades en överenskommelse mellan Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Estland och Litauen som inrättade Sucbas. Skaran har nu utökats till att omfatta samtliga östersjöstater utom en och innefattar sedan 2015 även Storbritannien. Idag utgör Sucbas en operativ hörnsten i sjöövervakningsoperationen. Varje dag samverkar de svenska sjöövervakningscentralerna med sina partners genom att utbyta information om läget till sjöss i Östersjön och dess inlopp. Målsättningen är att förbättra lägesuppfattningen till sjöss och genom det öka maritim säkerhet, miljöskydd och rättsvårdande förmåga. Varje medlem väljer själv vilken information som ska delas, och till vilka andra myndigheter inom sitt eget land som denna kan delges vidare. Detta möjliggör även en civil-militär samverkan där olika typer av intressen kan tillfredställas. Sucbas knyter samman marina sjöövervaknings- och ledningscentraler. Men det är varken ett fysiskt system eller en maskin. Det är ett samarbete mellan länder, och i slutändan mellan sjöövervakningsoperatörer i grannstater. Därför är förtroende mellan operatörer på alla nivåer en grundbult i samarbetet.
”Need to know – Need to share”
Alla möten, utbildningar och övningar som regelbundet genomförs syftar också till att lära känna motparterna och att bygga relationer. Genom dessa relationer, och genom att faktiskt samarbeta, kan vi leva upp till Sucbas motto, ”Need to know – Need to share”.
De medel som används i Sucbas är telefon, e-post och ett IT-nätverk genom vilka fartygskontakter av gemensamt intresse delas, baserat på kriterier för delgivning. Genom att tillsammans sammanställa information om de fartyg som befinner sig till sjöss, undviks duplicering av insatser och medlemmarnas resurser sparas och kan användas på annat sätt.
Det initiativ som Sverige och Finland tog 2008 har utveckats till ett av de mest (om inte det allra mest) framgångsrika sjölägesinformationssamarbetet av dem alla. Det har tilldragit och tilldrar fortfarande stort intresse från andra delar av världen där vårt arbete har utgjort modell för andra liknande samarbeten.
När vi i Hamburg i mitten av mars firade tioårsjubileet minns vi det arbete som dedikerade sjömän och officerare lagt ner på att skapa, driva och utveckla detta samarbete. Genom arbetet inom Sucbas har vänskaper uppstått som kommer att vara livslångt. Det är ett erkännande till deras arbete att det idag är helt naturligt att lyfta en telefonlur i en ledningscentral på Käringberget i Göteborg och med en kollega i Gdynia, Klaipeda eller annan medlems sjöövervakningscentral diskutera ett suspekt fartyg någonstans på Östersjön. Det dagliga samarbetet gör vår del av världen säkrare, varje dag, året runt sedan tio år och förhoppningsvis under många år kommande år.