Ubåtsjakt från två perspektiv

Att leda en sammansatt ubåtsjaktstyrka bestående av olika fartygstyper, helikoptrar och flygplan från olika nationer är en utmaning och kräver förståelse för samtliga ingående systems förmågor och begränsningar. Under försvarsmaktsövningen Aurora 17 fick HMS Nyköpings möjlighet till det under ett 33 timmar långt övningsmoment. Samtidigt fick den svenska ubåten träna mot kvalificerat motstånd.

I ubåtens manöverrum samlas information in.
I ubåtens manöverrum samlas all information som hjälper fartygschefen att ta beslut om ubåtens nästa steg. Foto: Första ubåtsflottiljen/Försvarsmakten
Korvettens släpsonar sjösätts. Den kan bogseras på valfritt djup för att ljudpulserna ska gå så långt som möjligt.
Korvettens släpsonar sjösätts. Den kan bogseras på valfritt djup för att ljudpulserna ska gå så långt som möjligt. Foto: HMS Nyköping/Försvarsmakten

Ubåtsjaktstyrkan bestod av fyra svenska korvetter, en amerikansk jagare med tillhörande helikoptrar samt ett landbaserat ubåtsjaktflygplan. Genom att öva tillsammans med olika enheter, system och länder tränar vi upp vår förmåga till att lösa de uppgifter som vi kan ställas inför, tillsammans med andra.

Metodiken att leda enheter skiljer sig inte mycket mellan svensk metod och andra länders, vilket gör att fokus kan läggas på kärnan av ubåtsjakt, att utmanövrera ubåten så att den avslöjas, säger Patrik Hauffman som är en av ubåtsjaktofficerarna ombord på HMS Nyköping.


Östersjön är en svår miljö

Vid jakt i Östersjöns vatten där ljudutbredningen ändras kraftigt med årstiderna, gäller det inte att bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle, utan även ha respekt för de svårigheter som förändringen medför.  Då ubåtsjakten i princip handlar om enheter som smyger på varandra ovan och under vattenytan och försöker utmanövrera varandra skapas en viss spänning inom respektive fartygs stridsledningscentral. Varje utsänd ljudpuls analyseras noga och små förändringar i manövern kan avslöja den andre. Tillfället kommer som en snigel men försvinner som en blixt som Göran Frisk, en profil inom ubåtsjakt, en gång uttryckte det.

Den stora släpsonaren sjösätts för att söka efter ubåten.
Den stora släpsonaren sjösätts för att söka efter ubåten. Foto: HMS Nyköping/Försvarsmakten

I och med det förändrade omvärldsläget i Östersjön, är det inte ovanligt att andra länder inkommer med förfrågan om att få träna ubåtsjakt med svenska enheter här. Under Aurora 17 har den amerikanska jagaren USS Oscar Austin välkomnats till att deltaga på ett av ubåtsjaktmomenten. Patrik Hauffman fortsätter:

– Utbytet med våra amerikanska kollegor har varit bra både ur ett nationellt som internationellt perspektiv. Det gör oss både bättre tillsammans med andra, men också när vi jobbar själva.

Samtidigt under Östersjöns yta

Medan denna verksamhet pågår på havsytan rör sig en ubåt från Första ubåtsflottiljen under vattnet, i samma område som ubåtsjaktstyrkan. Det är denna ubåt som fartygsstyrkan, helikoptrarna och ubåtsjaktflygplanet söker efter. Att öva ubåtsjakt skapar dynamik för samtliga övningsdeltagare. 

En av ubåtens främsta fördelar för att undvika upptäckt från övriga enheter är att ubåten under övningen befinner sig i sitt element. På grund av att personalen ombord på ubåten vet hur ljudutbredningsförhållandena är i just det vattenskikt de befinner sig, får de en bra bild kring hur de skall manövrera och i vilket skikt ubåten bör placera sig i för att undvika upptäckt. 

Under Aurora 17 övar svenska ubåtar och korvetter mot varandra men även amerikanska fartyg och flygplan deltar. Foto: Magnus Jirlind/Försvarsmakten

En modern ubåt behöver sällan exponera någon mast eller periskop över ytan. De avancerade sensorerna som finns på ubåtens skrov fångar upp ljud från omgivande fartyg och ger tillsammans med annan avancerad utrustning en bra bild av vad som sker både över och under havsytan. På samma sätt ger det luftoberoende Stirlingmaskineriet möjlighet för ubåten att befinna sig i undervattensläge länge, utan att någon dieselmotor behöver startas som kan röja ubåtens läge. Det innebär att svenska ubåtar har möjlighet att röra sig väldigt tyst genom vattnet, som försvårar för övriga att upptäcka ubåten.

Att öva tillsammans på detta sätt ger ubåtarna ett unikt tillfälle att öva med övriga stridskrafter som en gemensam grupp. Genom att öva med andra stridskrafter bygger Sverige gemensamt ett starkare sjöförsvar och ökar den svenska operativa förmågan.