Under övningar som Northern Coasts är mycket på låtsas. Lös ammunition, minor utan sprängämnen och dockor som trillar över bord. Allt för att simulera verkliga scenarion utan att orsaka skada. Men det finns undantag. I kabyssen, eller byssan, är det alltid skarp verksamhet som gäller.
Kocken Linus Björkman har alltid tyckt om att laga mat.
Foto: Melina Westerberg/Försvarsmakten
Klockan är nio på morgonen och Linus Björkman har precis gått på sin sextimmarsvakt. Hans schackrutiga byxor och vita skjorta bryter av mot övriga besättningens mörkblå uniformer. Som kock är verksamheten alltid skarp. Mat ska serveras enligt tidplan var sjätte timme och det är aldrig på låtsas i byssan. Varken mindetonationer, flygöverfall eller hårda vindar får sätta stopp för maten . Idag ska det blåsa uppåt 21 meter per sekund och Linus är noggrann när han plockar in disken efter frukosten.
– Att vara i byssan när det gungar kan vara för jävligt. Man får se till att allt är fastsurrat och när man lagar maten går det inte att ha flera bollar i luften samtidigt, säger han.
Vid riktigt svår sjö brukar kockarna hacka lök och grönsaker i en bunke för att förindra spill på golvet. Porslinskopparna bor i lådor och stolarna surras fast vid matbordet mellan varje sittning.
– All mat blir lite simplare än i vanliga fall, inte sämre, men enklare. Det kan vara svårt att smaka av maten när man mår dåligt, men de flesta har inte så bra aptit när det gungar i alla fall.
Linus har jobbat ombord på HMS Vinga i snart ett år. Tidigare arbetade han servitör i Oslo men bestämde sig för att göra GMU och bli kock i flottan.
– Om något så skulle det vara kock. GMU ansökte jag på ren impuls, tänkte att det kan vara kul att testa något annat. Det bästa med det här jobbet är arbetstiderna om man jämför med ett civilt kockjobb, säger Linus.
Idag har han tur, den tuffa sjön kommer först vid lunchtid när det mesta är färdiglagat. Efter att hela besättningen ätit kan Linus lugnt lämna av den gungande byssan till kollegan. Själv kryper han ner i bingen för sex timmar frivakt.
På HMS Karlstad är Anthony Goldsworthy motorman
Dygnet runt säkerställer besättningen på HMS Karlstad att fartygets motorer fungerar som de ska. De 20 000 hästkrafterna i maskinrummet är skeppets hjärta, och livsviktiga för alla ombord när örlogsfartyget deltar i marinövningen Northern Coasts.
Dieselmotorer, gasturbiner och elskåp. I maskinrummet på Visbykorvetten HMS Karlstad hittar man flera av fartygets vitala system. Om något är fel i maskin kan det i värsta fall påverka hela besättningen.
Under en övning som Northern Coasts är det med andra ord extra viktigt att HMS Karlstads framdrivningssystem fungerar utan någon anmärkning. Varje timme går därför någon ur maskinpersonalen en så kallad maskinrond, för att säkerställa att allt är som det ska i maskinrummet och att inga problem uppstår när man befinner sig ute på Östersjön.
Med ett tryck på en knapp kan man snabbt starta en av gasturbinerna. Oftast görs det dock från bryggan.
Foto: Per-Ola Mjömark/Försvarsmakten
– Man försöker så klart sätta sig in i spelet som pågår under övningen. Men för min del är det prioriterat att se till att maskinerna fungerar som de ska. Fartyget ska framåt, förklarar motorman Anthony Goldsworthy.
Till sjöss är det största vaksamhet som gäller. Under varje vaktpass ombord görs även en fartygsrond för att säkerställa att till exempel elsystem och hydraulik fungerar som det ska, från för till akter. En fartygsbesättning måste nämligen alltid vara på sin vakt, oavsett vilken tid på dygnet det är.
Med detta har vi fått en kort inblick i två yrken som båda ligger som grund för att fartyget och dess besättning kan lösa sina uppgifter. Övningen Northern Coasts pågår ytterligare några dagar och slutar den 22 september.