På uppdrag i Malis hetta

Solen gassar från den klarblå himlen och hettan är påtaglig även om det bara är tidig förmiddag. Ökenlandskapet är enformigt. De svenska soldaterna från Mali 06:s spaningsskvadron närmar sig några beväpnade män som står vid en postering.
− Hej, vi är från FN och tänkte ställa några frågor till er, säger militärtolken på franska.

Svenskarna närmar sig en postering med beväpnade män för att tala med dem. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten
En pojke i byn gå fram till en av soldaterna och sträcker sig efter hans hand. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten
Invånarna visar svenskarna olika delar av sin by. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten
En soldat blickar ut över ökenlandskapet. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten

Männen är reserverade och vill onekligen helst inte prata speciellt mycket med svenskarna, men efter en stund går de ändå med på att sitta ner. Detta är ännu ett inhämtningsuppdrag för den svenska Malistyrkan. I stort sett varje dag sker patruller ut till antingen, i svenska mått mätt, snudd på otillgängliga områden och byar eller in till Timbuktu som ligger nära den svenska campen.

− Vi är här för att samla in uppgifter om situationen i området. Det är information som FN kan ha nytta av i pågående fredsprocess. Det är en ytterst komplicerad konflikt här i Mali, berättar chefen för spaningsskvadron major Fredrik.

− Utmaningen är bland annat att det är många parter både i konflikten och i området som alla har sina agendor, vilket medför att det kan vara svårt att få en klar bild av situationen och läget.

Ger sig av i gryningen


Vi snurrar tillbaka timvisaren på klockan några timmar – platsen är Camp Nobel. Det är gryning och vi lastar in vår stridsutrustning i de bepansrade fordonen som i folkmun kallas för Galten. Kommunikationssystem och annan viktig materiel testas. Det går mycket snabbt och sitter i ryggmärgen hos soldaterna och officerarna som nu, efter att ha laddat sina vapen, rullar ut i det skumpiga och svårkörda ökenlandskapet.

− Det tar kanske någon timme innan vi är där, berättar föraren i det fordon som jag sitter i.

Målet för dagen är en by som ligger i öknen inte speciellt långt från floden Niger. Det kränger stundtals rejält och det krävs en duktig förare för att klara av den här körningen utan att fastna i den lösa sanden.

Det går åt mycket vatten i den intensiva värmen. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten
Först är de lite reserverade, men när barnen upptäcker att soldaterna är snälla kommer de fram och nyfiket tittar och försöker tala med svenskarna. Kan man inte franska fungerar det ofta med olika tecken, till exempel tummen upp. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten
Soldaterna i spaningsskvadronen är fokuserade på säkerheten under uppdraget i byn. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten
Här visas svenskarna runt för att samla in uppgifter om situationen i området. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten

Fotpatrull i byn


På plats vid målet, och efter det inledande uppdraget till de beväpnade männen vid posteringen, är det dags för fotpatrull i byn.

− Vi ska försöka tala med invånarna och få information om situationen och verksamheten här i området, säger chefen för patrullen, varefter han pekar och informerar hur vi ska agera om det mot förmodan skulle ske ett eldöverfall mot oss.

Men vi tas emot väl i byn. Efter ett möte sittande i skuggan på en matta utanför ett av lerhusen guidas vi runt. Frågorna ställs på svenska, varefter den svenska militärtolken översätter till franska. Under tiden ser flera andra svenska spaningssoldater till att säkerheten upprätthålls. Fokuserat håller de koll 360 grader runt om för att upptäcka eventuella hot.

− Vi får inte vara naiva. En till synes lugn situation kan på ett ögonblick förändras till en livsfarlig händelse. Vi är hela tiden på alerten, säger Fredrik och fortsätter:
− Soldaterna kommer från flera olika förband, även om en majoritet av skvadronen är från Arméns Jägarbataljon i Arvidsjaur. Alla, oavsett förbandstillhörighet, är väldigt professionella och medvetna om allvaret i det vi gör. Visst är klimatet något helt annat än i svala Sverige och det kan vara ruggigt varmt här. Men soldaterna gör ett mycket bra jobb.

Nyfikna barn


Tiden förflyter på i en rasande fart och det är dags för spaningssoldaterna att lämna byn och bege sig hemåt basen. Svetten rinner nedför pannan när jag tar de sista stegen mot Galten för att lastsäkra min kamera och automatkarbin. Jag blickar bort mot byn en sista gång. Kanske är det mest bestående intrycket alla barn som kom fram för att hälsa på soldaterna. Eventuella språkförbistringarna spelar ingen roll, här räcker det med några gester och kanske en tumme upp.

− Detta var en relativt typisk dag för skvadronen och vi kommer nu att åka tillbaka och förbereda inför nästa uppdrag, avslutar Fredrik.