Lärorikt att leda i fält

Det är i fält chefs- och ledarskapet verkligen sätts på prov och det går att börja omsätta teori till praktik. Reservofficerskadetterna vid Militärhögskolan i Halmstad (MHS H) har nyligen genomfört en ledarskapsövning som gav värdefulla möjligheter att på allvar själva börja forma den egna rollen som chef och ledare inom plutonens ram.

Tiden är knapp – plutonen ska inom kort vara anfallsberedd för att ta viktig bebyggelse. Kadett Petter Martinsson, övad som plutonchef, genomför en första ordergivning med gruppcheferna. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Förberedelser för avmarsch. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Övad plutonchef Petter Martinsson och övad ställföreträdande plutonchef Fredrik Moberg delar snabbt och effektivt upp ansvaret mellan sig. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Plutonchefen anger marschriktningen. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Första delen av framryckningen mot UFA (Utgångsplats för anfall)går snabbt. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Sedan blir terrängen lite mer besvärlig... Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Tiden tryter och ett fält forceras snabbt. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Plutonen blir beskjuten och anfallet övergår i strid i bebyggelse. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Samtliga byggnader måste kontrolleras och säkras. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Skadeutfall i stridskontakt – bårar är beordrade. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Inne i en av byggnaderna finns en person med skada i buken. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Skadad bedöms av sjukvårdare. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Avtransport till uppsamlingsplats för skadade. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Värme och uppförsbacke – krafterna börjar tryta efter framryckning och stridskontakt. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Efter striden, tid för eftertanke. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten

– Det här var superkul, utbrister kadett Petter Martinsson, övad plutonchef under ett framrycknings- och anfallsmoment i övningen. Jag var väldigt stressad inför anfallet och ville såklart inte misslyckas. Den stora utmaningen var att samordna eld och rörelse mellan grupperna i plutonen för strid innebär alltid kaos och friktioner. Det händer mycket och allt går fort!

I övningens scenario befinner sig kadetterna på den anpassade reservofficerskursen (AROK 1) och reservofficerskursen (ROK 1) i närheten av Halmstad för att tillsammans med MHS H-personal stödja en mobilisering av övriga krigsförband i Halmstad garnison. Okända personer har varit synliga vid vapen- och ammunitionsförråd och nu ska kontrollen återtas över både terräng och förrådsbyggnader. Det har blivit lite sömn och mat det senaste dygnet eftersom natten delvis ägnats åt spaning och rekognosering. Lufttemperaturen börjar närma sig 25 plusgrader. Terrängen är bitvis svårframkomlig och kuperad.

Tiden en styrande faktor

Tiden är knapp för plutonchefen och hans ställföreträdare att planera framryckning och anfall, att ge order till gruppcheferna och få plutonen anfallsberedd vid målet.
– Med hänsyn till tiden fick jag snabbt välja en enkel anfallsplan, inte den taktiskt bästa, men det jag bedömde att jag skulle klara av att kommunicera och leda med min utbildningsståndpunkt, förklarar Petter Martinsson. För mig var det första gången att leda 30 personer, en hel pluton, i en stridssituation.
– Det föll sig naturligt hur vi skulle dela upp ansvaret mellan oss och jag tycker att samarbetet fungerade jättebra, tillägger kadett Fredrik Moberg, övad som ställföreträdande plutonchef. En av de viktigaste lärdomarna jag tar med mig är att verkligen tillämpa uppdragstaktik där man litar på gruppcheferna att de handlar i chefens anda och tar hand om detaljerna.

Upplevelser och reflektion – röd tråd genom övningen

Efter varje moment i övningen är det dags för reflektion över det plutonen precis har upplevt. Alla har möjlighet att bidra med konstruktiv återkoppling, allt för att maximera lärandet och den personliga utvecklingen.
– Övningen har inte fokus på prestation utan lärande och utveckling, och är en del av ledarskapsutbildningen, förklarar övningsledare Arne Svensson. Syftet är att omsätta den tidigare teoretiska utbildningen om hur individer och grupper fungerar till praktisk erfarenhet och fördjupad kunskap där miljön, uppgiften och de praktiska förutsättningarna påverkar hur man kan utöva ledarskap.

Efter en första reflektion är det tydligt att chefs-och ledarrollen är komplex i fält. Det gäller att både kunna tillämpa taktiska kunskaper för att planera och genomföra uppgiften på ett framgångsrikt sätt med hänsyn till riskerna, att kunna kommunicera målbilden och genomförandeidén på ett begripligt sätt och att tillämpa både omsorg och klokhet i kraven på de underställda med hänsyn till rådande fysiska och mentala stridsvärde.
– Jag har min bakgrund i Amfibiekåren där vi kör på rätt så rejält, och det tog en stund för mig att förstå att stridsvärdet började gå ner hos vissa i slutet av momentet när det var tungt att bära de skadade på bår i värmen till uppsamlingsplatsen, förklarar Petter Martinsson.
– Det var också mycket nyttigt att få höra hur de andra uppfattade händelseförloppet, till exempel hur mycket information soldaten längst ut på högerflanken hade, säger Fredrik Moberg.

Steg på vägen att hantera verkligheten

Styrningarna är heller inte alltid solklara eller fullständiga från övningsledningen.
– Vi initierar något som sedan utvecklas utifrån hur kadetterna tar initiativ och agerar, berättar Arne Svensson. I verkligheten råder ofta en viss oklarhet och osäkerhet och det vill vi bidra till att kadetterna som blivande chefer och ledare utvecklar förmåga att hantera.
– Jag är personligen väldigt nöjd med min och plutonens insats, sammanfattar Petter Martinsson. Jag ser det här som en början och att jag stegvis höjer kraven på mig själv som chef och ledare under den fortsatta utbildningen.