Att luftlandsätta en bataljon

En efter en landar de luftburna jägarplutonerna. De har sovit dåligt, ätit lite och bär tungt. De ska slå ett fientligt kompani för att skydda brigadens framryckning. Övning Våreld är en möjlighet för 31:a bataljon att öva på det som utmärker förbandet: luftlandsättning och snabba anfall till fots.

Jägarsoldater på öppet fält i dimma.
Jägarsoldater på väg mot fiendens bas. Foto: Andreas Braw/Försvarsmakten
Jägarsoldater på grusväg med lyftande helikopter i bakgrunden.
Jägarsoldater efter luftlandsättning. Foto: Andreas Braw/Försvarsmakten

Gryning över åkrarna i Skåne. Dimman ligger tät. Sikten är under 50 meter. Klockan är runt halv sex när det tuggande ljudet av helikopterrotorer bryter tystnaden. Ljudet stiger till ett dån. Plötsligt bryts dimman av mörka helikoptrar. Pluton efter pluton med jägarsoldater luftlandsätts på fältet. Omedelbart sätts de i rörelse mot sina utgångslägen för anfall. Tungt lastade med vapen och ammunition rör sig plutonerna snabbt för att hinna till anfallsmålet innan inbrytningselden inleder anfallet.

Soldaterna och officerarna har fått tre timmars sömn på marken i några skogsdungar. Nattens sömn har i bästa fall varit medioker. Förläggningsmateriel, sovsäckar och onödig mat är bortprioriterat till förmån för granatkastarammunition, stridsvagnsminor och vatten på de lätta terrängvagnar som drar tyngre materiel. Terrängvagnarna flygs in som hänglast av helikopterskvadronen och möjliggör visst underhåll och sjukvårdstransport.

Fienden har med ett kompani tagit Björkabasen utanför Sjöbo. De utgör ett hot mot den mekaniserade bataljon ur 2:a brigaden som senare under dagen ska anfalla förbi Sjöbo. 31:a bataljon luftlandsätts för att inledningsvis binda och därefter slå det fientliga kompaniet. Luftlandsättningen möjliggör att bataljonen snabbt kan ta sig till sitt anfallsmål, trots att fienden finns i terrängen runtomkring. Fienden får en hård revelj i form av femton minuters intensiv artilleribeskjutning. Exakt på utsatt tid anfaller två skvadroner. Fienden gör hårt motstånd, men pressas norrut. Granatkastarplutonen punktbekämpar fiendens motståndsnästen. Lätta traumagrupper med läkare, sjuksköterskor och jägarsjukvårdare tar hand om de skadade. Det är varmt, närmare 30 grader i skuggan, och saltbristen gör att benen krampar – men bataljonen måste framåt. Till sist är hela basen rensad.

Efter ett dygns hårda strider kommer helikoptrarna tillbaka. Nu hämtas de soldater som ännu inte tilldelats jägarbåge, både de som genomför grundutbildning och de som anställts från andra förband. Lösskjutningsanordningar har bytts mot flamdämpare, skarp ammunition har tilldelats i mängder. Ryggsäckarna väger mellan 45 och 65 kilo. Soldaterna luftlandsätts i Närke. Därifrån går de hem till Karlsborg över kuperade vandringsleder. Det tar 26 timmar. Jägarprovet avslutas med skarpa plutonseldöverfall och snabbmarsch.

Livet som jägarsoldat på K3 är hårt, men härligt!