Utbildning i Centralafrikanska republiken

Efter ett par månaders förberedelser var förbandet äntligen på plats i Bangui. Ett mindre berg av baggage rullades ut från flygplatsen M’poko till de väntande franska lastbilarna. Efter att ha fått vänja sig vid värmen och ta del av en introduktionsutbildning under två dagar så bar det av mot Camp Kassai som ligger i utkanten av huvudstaden Bangui där merparten av landets armé huserar. Där bedriver det svenska förbandet utbildning av två plutoner, utbildningen omfattar strid, sjukvård, orientering, närkamp och fysisk träning.

Höga förväntningar

En av EU-styrkans huvudsakliga uppgifter är att utbilda Centralafrikanska Republikens armé. Efter de senaste årens oroligheter så är det en mycket efterlängtad insats för både soldater och befäl. Det svenska förbandetet består av soldater och befäl från Amfibieregementet, Ledningsregementet och Marinbasen och bor på Camp UCATEX som delas av FN och EU.  Den första veckan gick de svenska instruktörerna bakom sina franska företrädare som kort därefter återgick till sin ordinarie placering i Gabon. Vid veckans slut så hissades de franska instruktörerna upp på soldaternas axlar och tackades med sång och dans. En härlig syn men det blev även tydligt att svenskarna hade höga förväntningar att leva upp till. 

Två veckor senare är svenskarna och de centralafrikanska plutonerna i full fart med utbildning och när soldaterna åker hem på sina motorcyklar och bilflak så är det med glada tillrop till svenskarna. Även om det finns utmaningar såsom stora brister i utrustningen så är moralen i den Centralafrikanska armén hög. När plutonerna förflyttar sig mellan utbildningsplatserna så är det alltid med sång och skojigheter. När det är dags för utbildning sitter dock soldaterna och lyssnar lyhört på svenskarnas instruktioner. I skrivande stund är det bara ett par veckor kvar av plutonsskedet och därefter ska de olika plutonerna börja samövas som kompanier. Strapatser i bergen som omger Camp Kassai är ett återkommande inslag och de svenska instruktörerna kommer nog aldrig glömma utsikten över Kongofloden med sina långsmala kanoter och öar.