Luftvärnare trimmade brigadens förmåga

Luftförsvaret representerades i Arméns stabs- och sambandsövning ASSÖ 17

Samordning av brigadens luftrum var en av utmaningarna, under Arméns stabs- och sambandsövning, ASSÖ. Personal från Luftvärnsregementet hjälpte till att knäcka den nöten, i såväl övningsledning som brigadstab.

Bland de olika funktionerna i den övade brigadstaben fanns även ett luftlag. Här basade en erfaren reservofficer, kapten Thomas Backteman, som höll koll på luftrummet över brigadens område. Foto: Carl M Sjöstrand /Försvarsmakten
Den spelade kompanichefen i övningsledningens "respons-cell luft" Christopher Trotzig (till höger) förklarade läget för stabsassistent Viktor Åberg. Längst till vänster skymtar stabsassistent Johanna Jakobsson. Foto: Carl M Sjöstrand /Försvarsmakten
Chefen för responscell luft i övningsledningen, Klas Lind, förklarar hur samverkan mellan Luftvärnet och Flygvapnet går till. Foto: Carl M Sjöstrand /Försvarsmakten
Spelchefen Ola Castenvall hade uppgiften att hålla samman alla olika delar i spelet och de spelade funktionerna. Han förklarade att man övade brigaden på olika moment i olika skeden; överraskning, kraftsamling, handlingsfrihet och lokal överlägsenhet. Foto: Carl M Sjöstrand /Försvarsmakten
Brigadstaben var fältgrupperad i ett skogsparti utanför Ledningsregementet medan övningsledningen satt i ledningshallarna innanför staketet. Här stabsinstruktören Oskar Hullegård på brigadens ledningsplats, i samspråk med Joakim Dahlbom som är ”stridsledningsofficer luftvärn” i den övade brigadstaben. Foto: Carl M Sjöstrand /Försvarsmakten

Hur kommer luftförsvaret in i Arméns stabs och sambandsövning, ASSÖ? Brigaden måste kunna skydda sig mot lufthot, man måste samordna luftrummet över sitt område och man ska kunna använda flygunderstöd samt helikoptertransporter. Därför finns, såväl på övad sida i brigadstaben som i övningsledningen, en ”luftcell” med representation från såväl luftvärnet som Flygvapnet.

Christopher Trotzig är under ASSÖ kompanichef i responscell luft men kvartermästare hemma på Lv 6. Han berättar att det hela tiden är samverkan med olika delar i spelledningen och att man fortlöpande anpassar spelet i syfte att uppnå olika övningsmål. Det kan vara så att den övade brigadstaben fattar ett oväntat beslut, eller inte fattar ett förväntat beslut, vilket gör att spelledningen får parera.

– Realismen är hög, sett till såväl arbetsmetoder som friktioner, konstaterar Christopher.     

En bortglömd funktion

Han menar att han och hans personal även gör nytta i övningen genom att uppmärksamma kolleger ur Arméns övriga delar på vad luftvärnet kan göra och hur de bör nyttja funktionen. Under många år, då man enbart talade om internationella operationer, var luftvärnet en närmast bortglömd funktion.

– Övningen är nyttig ur perspektivet att ge förståelse för samverkan och samordning. Det blir dessutom personligt givande att träffa människor från andra delar av Försvarsmakten, säger Christopher.

Responscell luft i övningsledningen spelar eget stridsflyg och helikopter, fientligt flyg och eget luftvärn.

”Joint-perspektiv”

– I och med att vi sitter tillsammans med Flygvapenofficerare i luftcellen så bidrar vi också med ett joint-perspektiv, förklarar chefen för responscell luft, Klas Lind, som till vardags arbetar vid regementsstaben på Luftvärnsregementet i Halmstad (red. anm: joint är ett engelskt begrepp som innebär att man arbetar gemensamt över försvarsgrenarna Armé, Marin, Flygvapen).

– Joint-perspektivet är viktigt när vi samordnar luftrummet över brigadens område. Här är det avgörande att vi har ständig kontakt med Flygvapnet, över tiden. Det är mycket stimulerande att arbeta på detta sätt!

– Övningen handlar i stort om att ge Armén ökad krigföringsförmåga, avslutar Klas Lind.