Det första som slår oss under inflygningen till vårt första stopp i Afghanistan är det otroligt vackra landskapet. Snötäckta berg som tornar upp sig under morgonens första solstrålar.
Skulle inte detta land vara brunt?
Jo, och visst blir landet brunt så småningom. Väldigt brunt. Bruna hus, bruna berg, bruna vägar och bruna åkrar. I detta bruna landskap säger vi hej då till vår personal som skall vara placerad på Resolute Support Headquarter i Kabul. Därefter går flygningen vidare till slutdestinationen Mazar-e-Sharif.
Än en gång förändras landskapet när vi landar på Camp Marmals flygplats. Här finns det inte längre några spår av de bruna åkrar och vägar vi tidigare sett. Här är allt snötäckt.
Vår första vecka i Afghanistan har präglats av utbildningar och överlämningar från våra företrädare. De flesta av våra rådgivare har varit ute och träffat sina motparter hos den afghanska militären och polisen. Och vi som skall tillbringa den största delen av vår tid inne på området har gjort vårt bästa för att försöka bekanta oss med våra nya arbetskollegor och kontorslokaler.
Under högtidliga former genomförde vi under onsdagen en överlämningsceremoni i strålande solsken och något som kan påminna om vårvärme. Till tonerna av Göta Ingenjörsregementes marsch samt Livgardets marscher överlämnades den svenska fanan och därmed också ansvaret - inte bara för personalen i Mazar-e-Sharif utan även för medarbetarna i Kabul.
Vår chef, överste Håkan Adén, har nu det odelade ansvaret över all svensk militär personal i Afghanistan. Och för att citera chefen: "Vi är inte ensamma. Tillsammans utgör vi ett lag med en gemensam uppgift att lösa. Ytterst för att förbättra afghanernas vardag, deras framtid i fred och i säkerhet."
Läs hela blogginlägget här