Åter i Afghanistan

För fem år sedan var han stabschef i Mazar-e-Sharif. Nyligen återvände ÖB Micael Bydén. Han är stolt över vad de svenska kontingenterna åstadkommit och åstadkommer.
– Utvecklingen går framåt, men afghanerna behöver fortfarande vårt stöd, säger han.

ÖB Micael Bydén har just landat på Kabuls flygplats och ska fortsätta till Resolute Supports högkvarter med en amerikansk Black Hawk.
ÖB Micael Bydén har just landat på Kabuls flygplats och ska fortsätta till Resolute Supports högkvarter med en amerikansk Black Hawk. Foto: Dag Enander/Försvarsmakten

När Micael Bydén 2011 tjänstgjorde som stabschef vid Regional Command North i Isaf (International Security Assistance Force) var mycket annorlunda med svenska ögon. Då fanns flera hundra svenska soldater, bland annat i form av ett skyttekompani på plats. I dag tjänstgör totalt 28 svenskar inom RS (Resolute Support); tre i huvudstaden Kabul och resterande 25 i Mazar-e-Sharif. Och uppgiften för svenskarna är annorlunda: från stöd vid strid till rent rådgivande.

– Även säkerhetsläget har föränd­rats jämfört med när jag tjänstgjor­de, en förändring till det sämre. Då var det lugnt i till exempel Kunduz, men det förklarades till stor del av Isaf-styrkornas närvaro. Nu har den afghanska armén själva blivit bättre. De tar initiativ och genomför ope­rationer på egen hand, med råd och assistans av Resolute Support, säger Micael Bydén. 

FLYGVAPNETS FRAMGÅNG

Den afghanska arméns framsteg delas inte fullt ut av den afghanska polisens, menar ÖB.
– De har fortfarande ganska dåligt rykte hos befolkningen, delvis på grund av korruption. Afghanistan måste bygga upp sina samhällsfunk­tioner med ett fungerande rättsväsen­de, men också skolor och utbildnings­möjligheter. Här ser jag hopp i den yngre generationen, som trots att de vuxit upp med krig ser möjligheter.

ÖB testar afghanska flygvapnets simulator.
ÖB testar afghanska flygvapnets simulator. Foto: Dag Enander/Försvarsmakten

Några med mycket god utveckling är de afghanska specialförbanden liksom det afghanska flygvapnet.
– Det existerade inte 2011. I dag både utbildar de och gör skarpa insat­ser, bland annat genom att ge luftun­derstöd via helikoptrar och flygplan. 

Luftunderstödet används även mot den omfattande knarkproduk­tionen. Afghanistan producerar 90 procent av världens opium, grunden till heroin. Och produktionen ökar. Nyligen släpptes en FN-rapport där det konstaterades att den afghanska opiumodlingen ökade med 43 procent förra året. Med tanke på att ett kilo torkat råopium kostar 1 000 dollar i Afgha­nistan, men 90 000 dollar på gatan i Västeuropa, så inser man snart att det finns mycket inflytelserika afghaner som inte alls har lust med lag och ordning. 

DRYGT TVÅ DYGN

En insatsresa med överbefälhava­ren tenderar att bli intensiv. Den 58 timmar långa resan med statsflyget från Bromma var inget undantag. Ett antal möten med ambassadörer, ministrar och generaler hölls i både Kabul och Mazar-e-Sharif.

Bland programpunkterna fanns också ett besök på RSM-högkvarterets Joint Operation Centre, där en ameri­kansk överste på typisk texasdialekt berättar att talibanerna de senaste må­naderna försökt erövra sju regionhuvudstäder, men kammat noll.
– That makes it zero for seven tries, in my opinion. I was here four years ago and today the Afghan army and police can do things they didn’t even was close to do then.

Han berättar vidare att inom loppet av 36 timmar anfölls 26 checkpoints av talibaner, men att ingen föll.
– That’s great, but now it is crucial that the Afghans get out their woun­ded and get supplies and reinforce­ments in. 

STOLTA SOLDATER

I dag är det förbandet FS 31 (nu FS 32) som tjänstgör i Afghanistan, vilket betyder att Försvarsmakten varit på plats i 15 år. Regeringen har föreslagit en fort­satt svensk militär närvaro med högst 50 tjänster under 2017.

– Det är för tidigt att lämna landet nu. Utvecklingen går framåt men ganska långsamt. Afghanistan be­höver vårt stöd, bland annat genom de rådgivare som arbetar på 209:e armékåren, säger ÖB.

Som alltid är det möten som männ­iskor som Micael Bydén uppskattar mest.
– Att få träffa den svenska persona­len som gör ett strålande arbete, både i Kabul och i Mazar-e-Sharif. Det gör störst avtryck, men också partnernationers personal och inte minst att få se stoltheten hos de afghanska solda­terna på Camp Shaheen är häftigt.

Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum nummer 6, 2016